Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘guest house’ Category

Barnhem

Jag snuddade bara vid detta ämnet när jag återberättade vad som hände i Seoul och tänkte att jag skulle utveckla lite mer hur det kändes att besöka barnhemmen. Främst för att för några månader sedan publicerades det en liten artikel på SWS koreanska hemsida där Jungae, Maries buddy och Wook, Linns buddy svarade på tre frågor. Tyvärr finns artikeln bara på koreanska men man kan hitta den här. När vi var hos Lisa passade vi på att låta Hakjun översätta den åt oss.

De första två frågorna handlade främst om SWS men den sista frågan löd: Vad vill du säga till bebisarna som kommer adopteras bort? Jag blev väldigt känslomässigt berörd av frågan så om jag har missuppfattat något beror det främst på mig själv och inte Hakjuns översättning. Jungaes svar var att hon har träffat den person som du (läs adoptivbebisen) kommer att bli i framtiden och att du är en lycklig och framgångsrik människa. Wook svarade att alla människor föds med tomma fickor och det viktiga är vad man fyller fickorna med. Fyller man de med sten kommer det bara vara sten i fickorna, fyller man de med guld kommer man att ha guld i fickorna. Sedan dess har jag funderat på vad jag skulle vilja säga till adoptivbarnen som väntar på hem i Korea.

~~~

Alla bilderna har jag lånat av Linn. Var snäll och respektera hennes bilder.

Under Welcome Homeprogrammet skulle vi en dag volontärarbeta på ett av SWS barnhem i Seoul. Just detta låg i samma hus som vi bodde i före och efter programmet, SWS Guest House. Det hade vi inte haft en aning om och vi blev ganska chockade när vi insåg att det var massa bebisar på våningarna under oss. De yngsta var födda i juni (vi var där i augusti), alltså endast två månader gamla och de äldsta runt 5-6 månader. De flesta bor en tid på barnhemmet innan de placeras i fosterfamilj.

I likhet med de andra volontärarbetarna fick vi av oss skorna och ta på oss rosa morgonrockar i bomull innan vi släpptes in till bebisarna. Det var oerhört varmt och kvavt därinne. Vet inte om det är någon kulturell skillnad för personligen tyckte jag att det var alldeles för varmt för små bebisar. I de olika rummen var barnen uppdelade efter ålder. Fullt med små spjälsängar stod på rad. De allra flesta hade mobiler hängades ovanför. I rummen för de lite äldre bebisarna fanns dessutom flera olika sorters babysitters. På sängen stod barnets namn och alla bebisarna hade en korresponderande namntag runt fotleden. De flesta bebisarna var klädda i vita, rosa eller blå kläder men färgen på kläderna utgjorde ingen indikation på könet på bebisen.


tag

 

Jag och Linn hamnade först inne hos de små tvåmånadersbebisarna. Vi började givetvis att gråta och höll på att bli utkörda av en socialarbetare innan hon förstod att vi inte snorade för att vi var förkylda utan för att vi grät. Jag grät för bebisarna, de var så små och vad skulle hända med de i framtiden? Skulle de få fina familjer och bli älskade? Skulle de kanske åka till Sverige och dela mitt modersmål? Skulle de bli lyckliga? Jag grät också för min egen skull. För länge sedan var jag också en av dessa bebisar. Ett litet barn utan en egen familj och en oviss framtid.

linn

Det var stort att vara därinne. Jag plockade upp en bebis så fort jag kom åt och fick en nappflaska med ersättning att ge. Det var ganska många andra volontärer där. Uppenbarligen försökte de se till så att alla bebisar fick så mycket social kontakt som möjligt. Trots detta blev man ibland tvungen att lägga ifrån sig en bebis för att ta upp en annan gråtande med följden att den man hållit i tidigare började gråta istället. Det skar givetvis i hjärtat.

Inne hos de lite äldre bebisarna kunde man socialisera lite mer. De är ju vaknare och satt gärna uppe i babysitters, eller låg på golvet och försökte vända på sig. Volontärerna gungade dem i små gungor eller hade dem i knäet och lekte med dem. Jag tyckte att dessa bebisarna verkade nöjda.

bebis

För att vara ett barnhem var det ganska idylliskt måste jag nog tillstå. Inte alls någon känsla av instutition, det var mycket lugn stämning och volontärerna satt på golvet med barnen och småpratade som på vilken öppen förskola som helst. Ingen bebis behövde vänta på att bli bytt på eller ligga ensam och gråta särskilt länge. Alla var tjocka och goa. Nu har jag ju inget annat barnhem att jämföra med (de flesta har väl aldrig besökt något) men att det ska vara bra på barnhem är ingen självklarhet, det tror jag ingen är naiv nog att tro.

barnhem

Jag fick nästan samma känsla på AMSA, ett rehabiliteringscenter för barn med olika handikapp. En del av barnen bodde här därför att deras biologiska föräldrar inte klarade av att ta hand om dem, andra för att de var övergivna och hade särskilda behov. Synen på rörelsehindrade och handikappade är inte samma i Korea som i Sverige. När jag rör mig i Stockholm ser jag dagligen människor med olika sorters handikapp, i Korea såg jag aldrig någon. Här finns det hissar på varje tunnelbanestation, i Seoul (där de dessutom har gigantiska stationer som täcker två kvarter) där det kan finnas över tio olika utgångar på en och samma station finns kanske en enda som är dåligt skyltad. Trots detta verkade även barnen på AMSA ha det bra. De hade tillgång till sjukgymnastik, undervisning och stöd och jag fick uppfattningen att detta kanske inte var självklart för alla handikappade barn i Korea.

~~~

Vad säger man då till ett barn som väntar på sin familj? Det enda jag kommer att tänka på är Aibileens ord till de många barnen hon tog hand om i Kathryn Stocketts bok The Help.

 

You is kind.

You is smart.

You is important.

 

Annonser

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Bolaven

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Söndag

Vi unnade oss lite sovmorgon och sen frukost för att sedan bege oss upp på hotellrummet för att packa våra väskor. Klockan 12 blev vi hämtade av Shinye och tog hotellshutteln över till SWS gästhus igen. Den här gången delade jag rum med Meredith i 603, rummet mitt emot 601 som jag delade med Linn och Lisa. Nu var vi bara fem kvar, Meredith, Melanie, Katie B, Albin och jag.

Klockan 13 träffades vi i lobbyn för att bege oss till Namdaemunmarknaden. Namdaemun ska vara en mer traditionell marknad än Dongdaemun, vad som nu menas med det men utbudet var mer blandat men mycket mindre och marknaden var också mycket mindre till storleken. Vi klev av tunnelbanan och klev bokstavligen rätt in i marknaden. Albin hade inte ätit frukost och jag och Meredith började också bli hungriga så vi började med att äta lunch medan Katie och Melanie tittade runt. Vi blev mer eller mindre indragna i en liten gränd kantad med matställen och eftersom jag iaf kan förstå när någon nämner mat för mig beställde vi bibimbap till Albin och bibim naengmyun till mig och Meredith. Allt för det facila priset av 15000 won för tre pers. Fast jag tror att det är bibim guksu och inte naengmyon. Nudlarna är ju vita? Experter på området får gärna kommentera!

Bibim naengmyun

Efter det var det dags att leta efter fynd. Man kan väl säga att jag inte var riktigt lika imponerad av denna marknaden och har man bara tid att besöka en av de skulle jag rekommendera Dongdaemun. Här var det lite mer turister vilket också innebär mycket mer skräp, högre priser och intellektuell egendomsstöld. Jag lyckades dock bla hitta en kul t-shirt och flera par k-popstrumpor. Kunde inte låta bli att prova hotteok, en friterad godsak fylld med smält farinsocker och solrosfrön. Den var mycket god men om ni provar vill jag bara varna er att det smälta sockret är bränner som napalm! Kom inte och säg att jag inte varnade er…

hotteok

Namdaemun var väl ingens favoritplats så vi beslöt oss för att åka vidare till Insadong. Insadong är en fin liten stadsdel där fokus ligger på traditionella saker. Det finns mycket fina affärer och konstgallerier men även vanliga souvenirshoppar och små affärer med koreansk design. Här lyckades jag hitta några riktigt fina saker, bla rullar av tyg och papper att hänga på väggen, målade av en mästare på koreansk kalligrafi. Jag köpte dom av konstnären själv och han är nog den första korean jag träffat på utanför programmet som förstod att jag var adopterad. Iaf är det var jag tror att han sade till mig ;). Jag valde mina saker på stapplande koreanska och han pratade både koreanska och engelska med mig. Starbucks har två (som jag såg, kan givetvis finnas fler) caféer i Insadong. När de först öppnade ledde det till stora protester över deras skyltning eftersom allt i Insadong har gammaldags skyltning. Starbucks backade och här hittar man alltså de enda Starbucks i världen som inte har den vanliga skylten utan istället står det Starbucks Coffee på hangul.

Starbucks

När vi var färdigshoppade tänkte vi först åka hem men Albin skulle träffa sin buddy Sera och eftersom vi inte hade annat för oss kunde vi lika gärna följa med. Vi satte oss ner och lyssnade till några jättebra gatumusikanter medan vi väntade på Sera.

När Sera dök upp gick vi till en restaurang och började den sedvanliga matorgien.

Medan vi åt dök Bo Kyung och Soobok upp. Vi fortsatte ut i Seoulnattlivet för att leta upp lite Bingsu. Först ville de gå ner längs med Cheonggyecheon, den flod som även flyter vid Dongdaemun eftersom det skulle finnas många caféer utmed kanten men av någon anledning var det avstängt att gå utmed floden. Vi fick också världens chock när vi går nerför gatan när plötsligt himlen toköppnar sig och regnet öser. Det bara smällde till bokstavligen och även om det kanske låter löjligt blev vi rädda först. Det gick så fort att man inte hann fatta att det var regn det handlade om. Äntligen fick jag användning för paraplyet jag släpat på hela dagen. Det regnade dock inte länge, efter fem minuter hade det mer eller mindre slutat igen.

In på ett café där vi beställde två olika sorters bingsu att dela på. En med smak av grönt te och en med smak av kaffe. Jag brukar verkligen gilla grönt te men den här gången verkade de ha blandat ihop grönt te och sjögräs för det smakade onekligen lite fiskigt om tebingsun. Trots detta var det rätt gott. inte mycket som kan förstöra bingsu. Vi satt och pratade länge om kulturella skillnader och våra länder. Sedan var det dags att ta tunnelbanan hem. Vi var tyvärr ute lite sent för tunnelbanan stänger klockan 24 och när de säger 24 menar de 24. Vi hade ett par stationer kvar när vi blev avschasade från tåget och efter lite debatt om vilket håll vi egentligen skulle gå tog vi taxi hem.

Körde lite skype med familjen innan det var dags att hoppa i säng. Dagen efter hade Albin och jag nämligen bestämt möte med Bo Kyung, Soobok och Sera för att gå och se det kungliga palatset.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Utsikt

image

Så här ser det ut från fönstret på SWS Guest House. Vi bor på sjätte våningen. Det har varit oerhört varmt idag, redan klockan 8 på morgonen var det 30 grader varmt. SWS kontor ligger strax bredvid. Vi är i Gangnamdistriktet, ett fint område i Seoul med mycket finansiella byggnader. Klockan närmar sig 18.30 här och jag har varit vaken i 26 timmar. Börjar kännas i kroppen. Från början hade vi tänkt att gå ut och äta middag också men det orkar vi inte. Har gått omkring som zombies här de senaste timmarna.

Vi har roliga planer i veckan, imorgon ska vi träffa ett par av våra buddies och åka till Coex Mall för lite shopping. Då kommer vi få lite hjälp med att ladda våra tunnelbanekort som vi iaf lyckats köpa. På lördag ska vi på baseballmatch och så ska vi försöka klämma in ett besök vid den demilitariserade zonen, dvs gränsen till Nordkorea.

Jag har vågat prata lite hangul och både förstått och lyckats göra mig förstådd. Mycket glad över det! Vi känner oss lite som utomjordingar men det verkar som om koreanerna inte märker det. Damen på lunchrestaurangen fick nästan en stroke när jag sade att vi var från Sverige. Hennes min var obetalbar! Tyvärr fattar jag inte hur man kan lägga in fler än ett snabbfoto så ni får hålla till godo med ett foto. Imorgon åker plattan med, blir förhoppningsvis en del fotoinlägg då. Nu är klockan snart 19 och vi ska äntligen få gå och borsta tänderna och sova. Godnatt!

Read Full Post »

Vi har överlevt resan från flygplatsen till Seoul. Glad att jag inte kommer köra något motorfordon här kan jag säga. Trafiken är galen.

Flygresan var helt ok. Jag sov åtminstone halva vägen och fick maten jag hade beställt. Väldigt mycket blåbärssoppa… Måste haft tur med vindarna för vi landade 40 minuter före utsatt tid.

Lyckades tappa bort Linn och Lisa på flygplatsen men det gick bra till slut. Inga problem med Homeland Security eller tullen. Träffade på två svenska journalister som ev vill träffas imorgon för att göra ett reportage om vår resa. Kul! De kunde inte låta bli att lägga märke till de tre exalterade koreanerna som pratade svenska.

Shinye mötte upp oss på flygplatsen med en skylt med våra namn (haha) och sedan kom en van och plockade upp oss allihop.

Det är varmt, runt 30 grader men som tur är har vi ac på rummet. Jag återkommer med bilder härifrån. Klockan är snart fyra på morgonen i Sverige och vi ska snart ut och äta lunch. Nu gäller det att hålla sig vaken helamen det kommer nog gå bra. Är lite uppe i varv.

Read Full Post »

”This project is not simply meant to invite adoptees living abroad to take part in pre-established Mother land Tour Program; this organization plans to help our visitors better understand Korean culture by allowing them to draw up plans and implement programs in connection with volunteers in Korea. In addition, the program seeks to help our visitors become more familiar with things Korean through closer exchanges with local volunteers.”


Tyvärr är inte sidan uppdaterad sedan 2011 men jag gissar att vi kommer att ha ett liknande schema under vår resa. Programmet börjar 18 augusti och avslutas 26. Vi kommer att komma fram 14 augusti vilket ger oss lite tid att vänja oss vid tidsskillnaden och se oss omkring. Det är även innan eller efter programmets början det ges möjlighet att träffa fosterfamilj/biofamilj om man vill och det fungerar. Mer om det vid ett senare tillfälle.


SWS har ett ‘gästhus’ vilket jag antar funkar som ett vandrarhem, där vi får lov att bo gratis innan och efter programmet. Det används både av familjer som kommit till Seoul för att hämta adoptivbarn och av vuxna adopterade och deras familjer. Under själva programmet kommer vi att bo på detta hotellet.


Det är 20 stycken adopterade från hela världen som ska delta. Vi är 7 som kommer från Sverige. I Seoul kommer vi dels paras ihop med en student som ska vara våran volontär under programmet, dels kommer vi delas in i olika grupper som jag tror kommer att ha olika inriktningar efter intresse. Har inte hört så mycket om detta ännu så jag är lika nyfiken som er. I juli kommer de starta en facebookgrupp för alla som ska åka för lite cybermingel innan det är dags att träffas på riktigt.


Jag ser fram emot att bli tilldelad min volontär och hoppas att jag får chansen att öva min hangul ordentligt. Ska försöka plugga så mycket som innan resan.


Dagens K-pop blir en ganska ny låt från Wonder Girls. WG är stora även utanför Korea och har bla uppträtt som pausnummer i amerikanska So You Think You Can Dance (för övrigt den enda versionen av SYTYCD som räknas. Idag är det dags för ny säsong YAY!). De har skön stil och är inte överdrivet ‘aegyo’ som många andra tjejgrupper kan vara. Mer om aegyo senare. ^^

 

Read Full Post »