Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Korea’ Category

MLG

I helgen vann blott 16-åriga Life, aka 이승현 Lee Seung Hyun, MLG Winter Championship. Trots att han inte ens är vuxen sköter han sin egen försörjning genom att göra det många svenska föräldrar har svårigheter att försöka begränsa, nämligen att spela datorspel. Jag kan bara anta, med tanke på Starcrafts särställning i Korea, att koreanska föräldrar uppmuntrar sina barns spelande, åtminstone så länge de även sköter skolan.

 

life

 

Korea är helt överlägsna på Starcraftscenen. Från och med kvartsfinalerna var det endast koreanska spelare kvar i turneringen. Ungefär som i IEM då fem av åtta spelare i kvartsfinal var från Korea och från semin och framåt var bara koreaner kvar. Flera av våra svenska spelare har åkt över till Korea för att leva i ett team house och öva tillsammans med de bästa spelarna i världen.

Stephano (fransk Zerg) fick nyligen frågan om han rekommenderade spelare att åka till Korea. Han sade nej och om man åker, stanna inte i mer än två veckor.

– It will kill your social life. 

Tydligen var koreanerna inte intresserade av att följa med ut och festa.

– They just want to practice all the time.

Kan det kanske vara så att de inte är så mycket bättre än spelare i övriga världen, utan bara har mer disciplin? Ev kombinerat med tigerföräldrar som drillat dem framför datorn sedan de var fem år gamla.

 

 

Annonser

Read Full Post »

Manlig

I Korea är de besatta av ‘ideal’. När jag plockade upp en skiva med SNSD ville de väldigt gärna höra vem jag tyckte hade ‘best face’. Jag menade på att det är subjektivt men det ville de inte lyssna på riktigt. Det finns dock ett specifikt ideal och alla andra försöker uppnå detta. Jag har skrivit om detta tidigare bla här och här.

Idealmannen kallas Flower Boy (kkotminam 꽃미남, uttalas ungefär konminam). Han är mycket stilig, väldigt smal, använder make up, klär sig endast i mycket genomtänkta outfits och bryr sig mycket som sitt utseende i allmänhet. Enligt denna artikeln spenderar koreanska män mest pengar i världen på skönhetsprodukter, allt enligt devisen utseende är makt. Mina koreanska vänner är dock snabba med att påpeka att man blir inte en flower boy bara för att man använder smink. Är man inte tillräckligt snygg kan man glömma den titeln. Rain på bilden nedan är en av de mest populära kkotminam, det är en reklambild från ett koreanskt skönhetsmärke.

bikkooonminam

I Korea är utbildning det viktigaste som finns och för att komma in på universitet och få ett bra jobb spelar det ingen roll hur tuff och macho man är. Hur snygg man är kan dock påverka (kanske inte på universitetet men definitivt när man söker jobb). Det är mycket hård konkurrens i Korea och vill man ha jobb gäller det att kunna särskilja sig från mängden som har samma toppbetyg.

Hur kommer det sig då, att männen i en konfuciansk, patriarkalisk kultur plötsligt beter sig feminint? Vissa säger att det beror på yaoins popularitet efter att Korea tog bort förbudet mot japansk import 1998. Det kan också bero på att kvinnorna fått ökad status vilket gör att det kan vara mer selektiva vad gäller männen de träffar. Siwon nedan är ännu en typisk kkotminam i mitt tycke.

siwonkkonminam

Om man tittar på koreanska dramer, tvshower eller musikvideos märker man flower boyinfluenserna  väldigt fort. Det roliga är dock att det är inte mycket tid som krävs för att man ska glömma bort det och endast se väldigt attraktiva män. Kommentarsfälten på youtube brukar vara fulla av tjejer som slänger sig över killarna och en och annan kille som undrar vad som pågår. En gång var toppkommentaren på  Woo Youngs Sexy Lady: Do you have to be gay for girls to like you?

Eller som min vän Hakjun uttryckte sig häromdagen när vi pratade om skillnaderna mellan Sverige och Korea:

-It’s so funny how the ideal man in Korea is gay in Sweden.

~~~

Eftersom jag har haft alldeles för mycket att göra för att uppdatera har det naturligtvis släppts massa bra musik. En av mina absoluta favoritartister BoA har släppt nytt. I Disturbance ser vi dessutom SHINees Taemin. Kanske inte en typisk flower boy men tittar man med västerländska ögon ser man det nog ändå.

Read Full Post »

Jalla

Ppalli ppalli 빨리 빨리, skynda skynda, kan vara den frasen som bäst beskriver den koreanska folksjälen. Allt ska gå fort. Om någon stöter in i dig i Seoul, räkna inte med att få någon ursäkt för dels är det trångt, dels är det allmänt accepterat att alla har bråttom. Fumlar du med ditt t-moneycard i tunnelbanan får du räkna med att någon bakom kommer att fräsa åt dig. Även på semestern har koreanerna bråttom. Man ska hinna se och göra så mycket som möjligt på så kort tid som det bara går. Det är inte så viktigt vad man hinner se, huvudsaken är att man var där, det märkte vi bland annat under vårt besök vid gränsen.

Ibland får skyndamentaliteten dödliga konsekvenser, dels i den galna trafiken, dels när man inte lägger ner den tid man borde. 1994 kollapsade Seongsu-bron i Seoul och 32 dog och 17 skadades. Året därpå kollapsade ett varuhus och 501 personer dog. Tydligen hade tjänstemän blivit mutade med ppalli ppalli money, för att skynda på konstruktionen vilken blev felaktig i hasten.

Kanske är det därifrån jag har fått mitt lynne. När jag flyttade till Stockholmsområdet och började pendla hade jag inga problem att anpassa mig till Stockholmshetsen. Stå till höger och gå till vänster? Självklart! Bönder som står på vänstra sidan? Jag erkänner att jag säger ursäkta och tränger mig förbi enbart för sakens skull.

Inget får mitt vanligtvis låga blodtryck att stiga i höjden mer än bilister som kör långsamt. Detta upplever jag dagligen, oftast på kvällen till och från stallet. Visst, vägen är kurvig, mörk och jag har sett massa rådjur, rävar och en och annan älg men jag åker där så ofta att jag känner till varje krök och gupp. Kör du i 65 måste jag förbi för att inte explodera. Det är faktiskt en hälsofråga.

Detta är även något som utnyttjas av sambon. Ett av hans främsta nöjen är att om vi samtidigt ska förflytta oss någonstans i huset (trånga 70-talskorridorer) går han långsamt framför mig medan jag försöker köra om och ylar att han ska flytta på sig.

~~~

Yeosop Yang från B2st sjunger om allas vår favoritdrog Caffeine.

Read Full Post »

Smink

I Korea hade jag antagligen varit arbetslös. Jag är nämligen kass på att sminka mig. Smink för kvinnor i Korea handlar om mer än att se bra ut för sin egen skull. Man ska, hör och häpna, se bra ut för andras skull. Inget smink betyder att man inte bryr sig tillräckligt mycket om sin omgivning, sina kunder och medarbetare, för att visa upp sin bästa sida.

Det är socialt accepterat att tala om för någon att de ser trötta och slitna ut för att de inte hunnit/orkat sminka sig och ens överordnade kan tala om för en att genast gå och sätta på mer smink. Anställningsintervju utan smink? Kommer inte på frågan i Korea. Män använder också hudvård och smink i mycket högre grad än i Europa.

När jag växte upp på 80-talet och började intressera mig för make up fanns inget som var anpassat för andra hudtoner än de nordiska. M.A.C grundades måhända då men det tog tid innan det tog sig över Atlanten. Kort sagt kan man väl säga att all make up gjorde mig antingen orange eller rosa. Tipsen man kunde läsa om i Frida var inte direkt anpassade efter asiatiska ögon. Jag har visserligen ‘dubbelt ögonlock’ (ni vet det där koreanska kvinnor betalar sin plastikkirurg för att få) men inte någon globlinje att prata om och då kan man glömma alla de där tipsen. Allt detta plus det faktum att jag aldrig varit någon morgonmänniska innebär att jag inte lärt mig hur man sminkar sig. Visst, jag kan slänga på lite här och där, det händer väl ett par gånger om året om jag ska på bröllop eller fest. Om jag ser bättre ut med är väl tveksamt men det känns iaf som jag har gjort en ansträngning.

Nu finns dock BB Cream även i Sverige. BB står för Blemish Balm och är en allt-i-enprodukt för ansiktet. BB Cream är fuktighetskräm, primer, foundation och solskydd i en. Den är inte lika tung som foundation men jämnar ändå ut hudtonen. Det finns olika sorter, vissa är mattare, andra ger lite mer naturlig ton. Gemensamt för de asiatiska varianterna är att de allihop innehåller saker som ska göra huden ‘vitare’, något som man tagit bort på de europeiska och amerikanska marknaderna.  BB Cream är ungefär så mycket ansträngning jag orkar lägga på att se snyggare ut på morgonen (och inte ens alla morgnar, det ska ni ha fullkomligt klart för er). Jag gillart!

Denna köpte jag på Etude House. Alla ställen har inte tillräckligt mörk för min hudton! Som ni ser är den inte bara whitening, den är även antidarkening!

 

~~~

Sungkyu från Infinite ska släppa sitt första soloalbum. LYSSNA! Alltså, den här låten går på repeat hos mig just nu. 60 seconds från albumet Another Me.

Read Full Post »

Klunsa

Om man inte riktigt är överens om vilken restaurang man ska gå till, vilket tv-program man ska titta på eller vem som ska få ta den sista riskakan, finns det ett universellt sätt att snabbt lösa dessa tvister. 48 miljoner människor kan inte ha fel, lös era oenigheter med 가위 바위 보 (kawi bawi bo eller kai bai bo), eller som det heter på svenska, sten sax påse.

Koreaner använder denna lek till att besluta om allt möjliga saker, vinnaren bestämmer, punkt slut. Man kan se detta lite varstans och det är också tydligt att förloraren fogar sig utan bråk. Ungdomar spelar ibland en variant där vinnaren får smälla till förloraren på huvudet.

Detta är så vanligt att Baboshirts tom har gjort en t-shirt om det (det finns två förresten). Bilderna är lånade från http://www.baboshirts.com

~~~

Hyuna har släppt en ny låt och Psy dyker naturligtvis upp i början.  I en artikel i en stor svensk dagstidning stod det för ett tag sedan att K-popartister sällan anspelar på sex. Jag vet inte vad de hade kollat på för videos men det var sannerligen inte Hyunas. Låten är sådär i mitt tycke men kommer säkert spelas friskt.

Read Full Post »

Reflektion

Först och främst, igår var verkligen en dag i Koreas tecken. När jag satt på pendeln in till Stockholm kom jag på att Lisa skulle träffa en annan koreansk Lisa idag och det kanske fanns möjlighet för mig att iaf kika in och säga hej. Sagt och gjort, jag mötte de på ett café i Götgatsbacken, där jag kunde stanna i 30 minuter innan det var dags att skynda tillbaka för att hinna möta Albin vid svampen vid 14.45.  Strax innan 15 var vi på Nam Kang för AKFs informationsmöte om nästa års IKAA-träff i Seoul.

 

IKAA är alltså International Korean Adoptees Association och AKF är en av 10 organisationer som är medlemmar. Vart tredje år hålls en träff i Seoul och nästa år är det alltså dags. Det var en bra och informativ träff. Resan verkar vara mycket bra organiserad och passa både de som varit i Korea flera gånger och de som åker för första gången.  Under själva programmet hålls många olika seminarium man kan deltaga på, där både forskare och adopterade kommer till tals. Naturligtvis även andra aktiviteter såsom en nationell fotbollsturnering och koreansk matlagning. AKF arrangerar dessutom en pretour med ett eget program. Nästa år kommer man bla åka till Sokcho och Seoraksan National Park. Den enda nackdelen är väl priset som är överkomligt om man åker ensam men om man ska åka som en familj blir det ganska saftigt. Tål att funderas på.

 

Efter träffen (som var trevlig, måste hänga med på lite aktiviteter i framtiden) skyndade jag mig iväg till Globen för att kolla in Starcraft 2 WC European Finals. Visserligen är Starcraft 1 fortfarande populärast i Korea där de tom har en tv-kanal som bara kör Starcraft och spelarna tjänar miljontals kronor. Det var kul att vara på plats och vi fick se en hel del fint spel, speciellt Zergspel som jag måste erkänna var rätt fantastiskt trots att jag inte är en fan av Zerg.

 

Vad gäller mina reflektioner: Jag är oerhört glad för att jag bestämde mig för att ansöka till Welcome Home 2012. I efterhand förstår jag att det första intrycket man får av Hemlandet är väldigt viktigt för hur man kommer att relatera till det efteråt och jag kunde inte fått ett bättre första intryck, mycket tack vare programmet och alla mina vänner. Jag har läst om andra som åkt själva och haft svårt att orientera sig i en så stor stad som Seoul, lägg till svårigheter med att kommunicera och kulturskillnader man kanske är omedveten om och då kanske man blir mycket besviken och aldrig vill åka tillbaka. Det är givetvis inget måste att åka tillbaka men jag tycker personligen att det har gett mig väldigt mycket.

 

Jag känner verkligen att jag har fått ett hemland till. Att åka till Korea är att komma hem. Jag uppskattar anonymiteten på gatorna; man är inte längre en asiatisk person utan helt enkelt bara en person. Jag fullkomligt älskar maten. Den är nyttig, god och billig. Fastän man trycker i sig mat blir man aldrig däst, trött eller sockersugen efteråt. Maten sägs vara en av orsakerna till varför många koreaner inte kan tänka sig att emigrera från Korea. Om jag bara hade fått lov att äta en sorts mat resten av livet hade det blivit koreansk mat.

 

Jag har dessutom fått fina vänner som jag pratar med på kakao talk och fb. Just nu är jag vid en punkt i livet där jag verkligen värdesätter adopterades sällskap, jag vill gärna omge mig med andra som har samma erfarenheter. Det är väl någon slags medelålderskris men det känns bra oavsett.

 

Programmet var ett minne för livet och om du är adopterad från Korea och läser detta uppmanar jag dig att hålla utkik på AC’s hemsida om de har Welcome Home 2013 nästa år. Ansök, du kommer inte att ångra dig.

 

Det var länge sedan vi körde dagens kpop! Dags att köra igång igen tycker jag, speciellt när Gangnam Style blivit så populär överallt. Roligt om fler upptäcker kpop.

G-Dragon kör lite solo och verkar släppa en ny singel i veckan. That XX släpptes för ungefär 2 veckor sedan och efter att jag kommit över pipet gillar jag den skarpt!

Read Full Post »

Hemresa

Knappt hade man hunnit somna förrän klockan ringde och det var dags att gå upp igen. 5.30 skulle SWSbussen komma och hämta oss för att köra oss och bagaget över gatan till hotell Renaissance där vi skulle ta bussen till Incheon. Meredith är inte så pigg så jag knackar på hennes dörr och ser till att hon är vaken och sedan går jag ner med min väska. De väntar på oss där nere, jag lämnar mina väskor och går upp igen och som tur är är Meredith på gång nu. Vi åker tvärs över gatan till busshållplatsen, lastar av våra väskor och sätter oss ner och väntar. Det är strax över en halvtimma tills bussen ska komma.

När bussen kommer kliver vi på och sätter oss. Det är en sådan där fin buss som vi åkte på väg hem från Munkyeong, med ordentligt fotstöd och gott om plats. Vi stannar på ett par platser till innan det är dags att åka direkt till Incheon och chauffören kommer runt i bussen så vi kan köpa biljett. 15000 won kostar det, en småsumma i sammanhanget med tanke på att det tar ungefär en timma ut till flygplatsen. Vi sitter och tittar ut på Seoul men när vi lämnar city bakom oss orkar jag inte hålla ögonen öppna längre utan somnar.

Innan vi vet ordet av är vi framme vid Incheon och lastar av våra saker. Vi går in och lokaliserar tavlan med incheckningsdiskarna. Jag ska såklart till Helsingfors men Meredith ska varken till Prag eller USA utan till sin pojkvän på Irland. Vi kommer överens om att vänta på varandra efter säkerhetskontrollen. Finnairs kö går mycket långsamt så när jag väl checkat min väska och passerat pass- och säkerhetskontrollen syns inte Meredith till. Jag vet inte om det är för att det tog tid för mig eller för att det tar ännu längre tid för henne. Går lite fram och tillbaka och kollar lite i skyltfönstren. Här finns alla stora butiker, Hermès, Louis Vuitton, Chanel etc. Vi ska tåget till våra gater så jag messar Meredith via fb att jag möter henne vid hennes gate och sedan går jag till rulltrappan för att åka ner till tågperrongen. Haha, vem ser man då i rulltrappan mitt emot, jo där står Meredith så vi kan slå följe på tåget iaf. Efter lite snabb rekogniscering vart vi ska köper vi en liten  frukost på Paris Baguette (första gången på hela resan, vilka grejer de har!) och sedan går vi skilda vägar.

Passar på att köpa ytterligare lite k-pop med mig hem, tittar på svindyra souvenirer (tips, köp inte presenter på flygplatsen) och sedan går jag och sätter mig vid gate 126.

Incheon är en av världens bästa flygplatser och den brukar hamna högt på topplistorna när resenärer får rösta. Jag såg bla att det fanns en teater och ett museum. Det finns givetvis gratis wifi och allt är mycket rent och snyggt som i övriga Korea. Om man vill betala för det finns det som sagt många fina affärer att spendera pengar i.

Det dröjde inte länge innan det var dags att gå på planet. Jag fick en fönsterplats med en koreansk yngre tjej bredvid mig. Flygresan gick mycket bra. Efter att vi kommit upp til marschhöjd, serverades middagen. Jag tittade på en film och sedan somnade jag och sov faktiskt tills det var dags för lunch. Började titta på en annan film (Prince Caspian and the Dawn Treader) som jag inte hann se klart innan det var dags att landa i Helsingfors. Eftersom jag lyckats klara mig på koreanska hela vägen, vatten till middag och lunch, mjölk till kaffet, tycker tjejen bredvid att det är dags att starta en konversation och jag får återigen svara med att jag bara pratar lite koreanska. Vi pratar lite om maten och hon frågar om jag är född i Sverige. När jag säger att nej, jag är född i Seoul blir hon mycket fundersam men tar inte upp det igen och frågar inte på nytt. Kan tänka mig att hon tror att jag skäms lite och med kibun i åtanke byter hon samtalsämne.

Antar att det är pga Schengen eller något för så fort vi kom av planet hamnade vi i en säkerhetskontroll. Lite lustigt kan man tänka eftersom jag skulle tro att de flesta inte fått tag på massa olagligheter uppe i luften. Detta tog dessutom ganska lång tid. Ett par framför mig hade med sig en katt som de först satte på röntgenbandet tills säkerhetsvakten stoppade väskan och sade åt de att de inte kunde röntga katten. Undrar hur de gjorde på Incheon när de skulle på planet… Jag hade med en bit av regnbågsriskakan och uppenbarligen ser det roligt ut på röntgen eftersom de letade upp den och röntgade om min väska. Däremot brydde de sig inte om mina bakade ägg eller riset. Allt var ju tillagat men jag trodde nog att de skulle ifrågasätta äggen. Efter säkerhetskontrollen var det dags för passkontroll. Alla koreanerna på planet fick ställa sig i ytterligare en jättekö medan jag kunde gå igenom den automatiska kontrollen med mitt biometriska pass. Jag var helt ensam där.

Spenderade den resterande timmen med att leta efter hattifnattörhängen, vilket de inte hade men borde skaffa snarast, och att köpa lite godis i taxfreebutiken. Fnissade lite åt alla saltlakrits när jag tänkte på vad våra buddies tyckte om det. Rickard ringde på Skype och jag fick stå och prata i plattan vilket kändes jättefånigt. Är ju avsevärt mycket större än tom notepaden.

Det tar knappt en timme från Helsingfors till Arlanda. I och med att vi gjorde säkerhets- och passkontroll i Helsingfors är det bara att gå direkt för att hämta väskan och sedan rakt ut till bilen. Väskorna blir dock försenade av okänd anledning och först kommer en väska som är helt öppen. Den tillhör två yngre tjejer som inte kan få stängt den igen till ett helt gäng japanska turisters stora förnöjelse. De skrattar och pekar. Tjejerna hoppar på väskan och jag skämtar inte när jag säger att det tog 15 minuter för de att få stängt den. Det blir väl så när man drabbas av panik, de ville bara få igen den istället för att packa om lite då hade det nog gått på en gång. När väskan väl kommer går jag till utgången där Rickard, Adam och Moa väntar.  Det är direkt tillbaka till verkligheten för vi kan inte åka direkt hem utan måste stanna i centrum för att handla skor, höstjacka och middagsmat. Klockan hinner bli 18.30 innan vi kommer hem och vid det laget är jag ganska utmattad.

Det är skönt att komma hem men det känns också ganska overkligt. Welcome Home var en fantastisk upplevelse på alla sätt och jag rekommenderar alla som har möjlighet att söka att ta chansen.

Read Full Post »

Older Posts »