Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘AKF’

Tips

Lördagen 13 april kommer Patrik Lundberg, författaren till Gul utanpå, till Strandvägen 7A för att prata om boken och sina erfarenheter som adopterad. Eventet börjar klockan 15 och är öppet för allmänheten. Senare på kvällen arrangerar AKF en middag tillsammans med Patrik. Det sistnämnda eventet är dock bara för adopterade.

Annonser

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Julfest

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Grön

Imorgon är det dags för AKF’s årliga julfest. Jag ska ta med mig dottern och äta koreansk buffé, hälsa på tomten och träffa vänner.

 

Ju fler adopterade jag träffar, desto fler verkar det vara som har sökt upp sina biologiska familjer. Jag ska inte påstå att dessa nya relationer är allt igenom okomplicerade för det verkar de sällan vara men det är en sorts relation. Som jag inte har.

SWS har hittat min biologiska mor men hon vill inte träffas. Någonstans i Seoul finns hon och med största sannolikhet även halvsyskon till mig. Jag vågade inte hoppas på att de skulle hitta henne och när de gjorde det förväntade jag mig verkligen inte att hon skulle vilja träffas. Kan inte säga att jag blev särskilt besviken då. Nu när det har fått sjunka in och jag har träffat flera andra som har sökt och hittat biofamiljer kan man enkelt sammanfatta mina känslor:

Riktigt jävla tokavundsjuk.

~~~

Snubblade över den här fina videon häromdagen. Fantastisk låt tycker jag. Det går att sätta på engelsk text om man vill. Nell med White Night.

 

Read Full Post »

Arv

Mamma, är jag kines?

Denna frågan fick jag av min nio-åriga dotter september. Jag blev så himla paff att min mun svarade innan jag hann tänka efter.

Nej, du är svensk.

Svensk är ju vad jag först och främst känner mig som, även om jag är stolt över mitt koreanska ursprung. Antagligen hade någon i skolan frågat henne om hon var just kines. Vi har inte pratat mycket om detta innan. Jag har alltid bara varit och sett ut som ‘mamma’. Barn lägger inte stor vikt vid etnicitet, speciellt inte när det gäller deras egna föräldrar. För att klargöra är dotterns pappa etnisk svensk (även om han inte kan räkna upp fem generationer) och hon är honhyol. Hon har svenskt tilltalsnamn och ett koreanskt andranamn, 유진, Yujin.

Efteråt gnagde händelsen i mig, mest på grund av mitt svar. Visst är vi svenska men inte heller min dotter kommer alltid att uppfattas som sådan. Jag pratade lite om det med en annan mamma efter filmvisningen och hon menade på att hon alltid uppfostrat sina barn till att vara stolta över sitt halvkoreanska ursprung. Det var det jag kände att jag missade när jag svarade att hon var svensk.

Häromdagen tog jag upp frågan igen.

Kommer du ihåg när du frågade mig om du var kines?

Va?

Ja, du frågade för ett tag sedan om du var kines och det är du ju inte. Mamma är ju korean så man kan säga att du är halvkorean och det är ju jättebra.

Mmm, visst.

Under denna korta konversation ser dottern ut som ett frågetecken.Uppenbarligen hade inte kinesgrejen gjort något stort intryck på henne för hon kom inte ihåg vad jag pratade om. Det är jag glad för.

En annan lina jag balanserar på är hur mycket koreanskt jag kan intressera henne för utan att det blir något tvång. Jag är ingen vidare tigermamma på något sätt men jag skulle gärna vilja att hon älskar Korea lika mycket som jag. Koreansk mat har funnits där nästan hela tiden och hon skyggar inte för chili. Ätpinnarna bemästrade hon på ett försök och hon har en app på sin mobil med koreanska glosor. Hon lyssnar lika gärna på k-pop som Eric Saade och sprider Big Bang vidare till sina kompisar. Jag berättade för henne om Koreanska skolan och fick precis det svaret jag ville ha, nämligen att hon skulle vilja gå och lära sig. Än så länge är hon lite för ung för att orka ta sig in till Stockholm varje lördagsförmiddag men om hon fortfarande vill om ett par år ska det bli ett nöje att åka med henne. Jag har lovat att vi ska åka till Korea och det pratar hon ofta om.

När jag var liten var det roligt med Korea. Jag målade taegeukgi och gjorde ätpinnar i slöjden. Under tonåren dog tyvärr intresset helt trots att mina föräldrar försökte uppmuntra det så gott det gick. Mina första erfarenheter som vuxen av andra adopterade var tyvärr negativa och därmed distanserade jag mig från adoptionssvängen och allt var det innebar, tyvärr även Korea och min egen identitet som adopterad.

Om ett par veckor ska jag ta med dottern på AKF’s julfest. Det blir första gången hon får följa med på en händelse där det kommer att vara massa andra adopterade koreaner och deras barn. Ska bli intressant att se vad hon tycker.

~~~

Dalshabets senaste heter Have, Dont’ Have. Videon är så där underbart knäpp som bara en K-pop-video kan vara. Den påminner mig lite grann om Wondergirls Tell Me -video, lite samma känsla.

Read Full Post »

Film

På lördagen lyckades jag att i tid ta mig till Nam Kang för en filmvisning och diskussion med Deann Borshay Liem. Filmvisningen var inne i karaokerummet, där det finns två skärmar för att alla ska kunna se. Deann är adopterad från Korea och växte upp i USA. Hon är producent, regissör och manusförfattare, har gjort två filmer om adoption och jobbar på en tredje. Det var den andra filmen som visades, In the Matter of Cha Jung Hee. Cha Jung Hee bodde en kort tid på samma barnhem som Deann. Under tiden började Cha Jung Hee (med hjälp av en socialarbetare) att brevväxla med en amerikansk familj och de ansökte om att få adoptera henne. En månad innan Jung Hee skulle resa till USA kom hennes biologiska pappa till barnhemmet och hämtade henne. Istället ändrade de den då 8-åriga Deanns papper så att hon blev Cha Jung Hee och skickade henne istället. Filmen handlar till stor del om Deanns sökande efter Jung Hee, kvinnan vars liv Deann fick leva.

Filmen var gripande på mer än ett sätt och behandlar tankar om identitet som är gemensamma för alla adopterade. Det var också roligt att se att Shinye, den socialarbetare som har hand om min röttersökning, var den som hjälpte Deann att hitta sina filer. Vill inte avslöja för mycket om filmen men rekommenderar den varmt. Om ni får en möjlighet att se den gör det! Deanns första film heter First Person Plural och handlar om hur hon återupptäcker sin biofamilj som hon hade förträngt. Nu jobbar hon på Geographies of Kinship – The Korean Adoption Story, en berättelse om Koreas internationella adoptionshistoria från 50-talet och framåt, där man får följa adopterade i olika länder och deras tankar om att vara ex Koreasvenskar.  Hon visade ett litet smakprovpå den filmen också och det ska bli så spännande att se den när den är klar.

Efter filmen följde en diskussion där Deann svarade på frågor. Hon bekräftade bla det som jag skrivit om tidigare, att när man var ung och växte upp i en vit familj, spelade det ingen roll att man bodde i heterogena USA, det saknades ändå asiatiska förebilder. Däremot har hon som äldre haft mycket kontakt med den asiatisk-amerikanska befolkningen i allmänhet och den koreansk-amerikanska befolkningen i synnerhet. Idag identiferar hon sig som Koreansk-amerikan.

Det verkade också som att hon hade uppmuntrats att känna tacksamhet för adoptionen, kanske inte av sin familj men av sin omgivning. Deann adopterades som ett efterkrigsbarn, när Korea var mycket fattigt och många amerikaner antingen skänkte pengar eller adopterade för att hjälpa. Idag får jag uppfattningen att adoption är och ska vara ett själviskt beslut som inte har något med välgörenhet att göra. Det känns väldigt vanskligt att lägga en tacksamhetsskuld på ett barn som blivit övergivet av sin biologiska familj och har en ofattbar förlust i bagaget.

Efter diskussion gick vi ut och tog lite luft, sedan åt vi middag. Som den kassa bloggare jag är tog jag inga bilder under kvällen, inte ens på maten! Jag åt japchae men tycker faktiskt att den jag gör själv är godare. Det saknades lite sötma i såsen tycker jag. En mycket trevlig kväll med både gamla och nya bekantskaper.

~~~

Vissa av Super Juniorkillarna sänder även ett radioprogram som heter Kiss the Radio. I detta avsnittet är SNSD på besök och sjunger ‘Forever’. Om ni har hängt med vet ni vad det heter på koreanska. 😉

Read Full Post »

Nytt

Först och främst har jag en rolig nyhet som jag inte delat med er. I januari kommer Hakjun till Stockholm för att studera en termin på Handels. Det var osäkert ett tag om han skulle komma iväg men nu är det äntligen klart. Vi kommer att plocka upp honom på Arlanda och se honom installerad i sin studentlägenhet, visa honom tunnelbanan och hur man köper accesskort och kanske viktigast av allt; ta med honom till den koreanska affären så han kan få sin kimchifix. Det ska bli otroligt kul att han kommer, samtidigt som jag är lite rädd att mörkret och våra svenska priser kommer gå hårt åt honom. Kan inte låta bli att planera lite svenska upplevelser vi vill visa honom, har redan bokat in midsommar på Skansen i mitt huvud.

I söndags träffade jag fyra andra fina tjejer över lunch. Via AKF’s fb-sida bestämde vi träff för att prata om bland annt självbild som adopterad. NN hade precis som jag börjat fundera lite senare i livet kring dessa frågor och för mig kändes det angeläget att få vara med och prata. Vi träffades vid Slussen (inte direkt svårt att hitta varandra ;)) och gick upp i Götgatsbacken till ett lunchställe. Onekligen är det mycket lätt att lära känna andra adopterade för vår gemensamma bakgrund gör att man genast känner samhörighet. Det låter lite löjligt men det är precis så det är. Det var mycket intressant att höra om de andras erfarenheter och mycket personlig information som inte är min att dela med mig av.

På lördag har AKF en filmvisning med tillhörande frågestund på Nam Kang. Det låter väldigt intressant och jag ska försöka orka ta mig dit. Det är lite mycket just nu kan man väl säga och mörkret är inte min bästa vän. Filmen som ska visas är In the Matter of Cha Jung Hee, en prisbelönt film av Deann Borshay Liem. Efter filmen följer samtal med Deann Borshay Liem där man har möjlighet att ställa frågor. Information om filmen finns här. Kortfattat kan man väl säga att när Deann adopterades bort byttes hennes identitet oförklarligt med Cha Jung Hee, en annan flicka på barnhemmet. Under filmen reser hon tillbaka till Korea för att finna den riktiga Cha Jung Hee och sin egen identitet.

Slutligen har jag lyckats lägga vantarna på fem flaskor soju till det facila (not) priset av 98 kr styck. I Korea kostar som bekant 500ml soju runt 7 kronor, jag betalade alltså en hundring för 350ml. Låter som om jag är rejält desperat men det är jag inte. Ni som känner mig vet varför. Åtminstone en av flaskorna ska jag göra glögg av, svenskkoreansk fusion när den är som bäst!

~~~

Det har släppts mycket nytt på k-popfronten men inget som direkt tilltalat mig de senaste dagarna. Alltså länkar jag Wooyoungs Sexy Lady som jag nämnde häromdagen. Han passar verkligen jättebra i det blonda måste jag erkänna. *gubbsjuk*

Read Full Post »

Reflektion

Först och främst, igår var verkligen en dag i Koreas tecken. När jag satt på pendeln in till Stockholm kom jag på att Lisa skulle träffa en annan koreansk Lisa idag och det kanske fanns möjlighet för mig att iaf kika in och säga hej. Sagt och gjort, jag mötte de på ett café i Götgatsbacken, där jag kunde stanna i 30 minuter innan det var dags att skynda tillbaka för att hinna möta Albin vid svampen vid 14.45.  Strax innan 15 var vi på Nam Kang för AKFs informationsmöte om nästa års IKAA-träff i Seoul.

 

IKAA är alltså International Korean Adoptees Association och AKF är en av 10 organisationer som är medlemmar. Vart tredje år hålls en träff i Seoul och nästa år är det alltså dags. Det var en bra och informativ träff. Resan verkar vara mycket bra organiserad och passa både de som varit i Korea flera gånger och de som åker för första gången.  Under själva programmet hålls många olika seminarium man kan deltaga på, där både forskare och adopterade kommer till tals. Naturligtvis även andra aktiviteter såsom en nationell fotbollsturnering och koreansk matlagning. AKF arrangerar dessutom en pretour med ett eget program. Nästa år kommer man bla åka till Sokcho och Seoraksan National Park. Den enda nackdelen är väl priset som är överkomligt om man åker ensam men om man ska åka som en familj blir det ganska saftigt. Tål att funderas på.

 

Efter träffen (som var trevlig, måste hänga med på lite aktiviteter i framtiden) skyndade jag mig iväg till Globen för att kolla in Starcraft 2 WC European Finals. Visserligen är Starcraft 1 fortfarande populärast i Korea där de tom har en tv-kanal som bara kör Starcraft och spelarna tjänar miljontals kronor. Det var kul att vara på plats och vi fick se en hel del fint spel, speciellt Zergspel som jag måste erkänna var rätt fantastiskt trots att jag inte är en fan av Zerg.

 

Vad gäller mina reflektioner: Jag är oerhört glad för att jag bestämde mig för att ansöka till Welcome Home 2012. I efterhand förstår jag att det första intrycket man får av Hemlandet är väldigt viktigt för hur man kommer att relatera till det efteråt och jag kunde inte fått ett bättre första intryck, mycket tack vare programmet och alla mina vänner. Jag har läst om andra som åkt själva och haft svårt att orientera sig i en så stor stad som Seoul, lägg till svårigheter med att kommunicera och kulturskillnader man kanske är omedveten om och då kanske man blir mycket besviken och aldrig vill åka tillbaka. Det är givetvis inget måste att åka tillbaka men jag tycker personligen att det har gett mig väldigt mycket.

 

Jag känner verkligen att jag har fått ett hemland till. Att åka till Korea är att komma hem. Jag uppskattar anonymiteten på gatorna; man är inte längre en asiatisk person utan helt enkelt bara en person. Jag fullkomligt älskar maten. Den är nyttig, god och billig. Fastän man trycker i sig mat blir man aldrig däst, trött eller sockersugen efteråt. Maten sägs vara en av orsakerna till varför många koreaner inte kan tänka sig att emigrera från Korea. Om jag bara hade fått lov att äta en sorts mat resten av livet hade det blivit koreansk mat.

 

Jag har dessutom fått fina vänner som jag pratar med på kakao talk och fb. Just nu är jag vid en punkt i livet där jag verkligen värdesätter adopterades sällskap, jag vill gärna omge mig med andra som har samma erfarenheter. Det är väl någon slags medelålderskris men det känns bra oavsett.

 

Programmet var ett minne för livet och om du är adopterad från Korea och läser detta uppmanar jag dig att hålla utkik på AC’s hemsida om de har Welcome Home 2013 nästa år. Ansök, du kommer inte att ångra dig.

 

Det var länge sedan vi körde dagens kpop! Dags att köra igång igen tycker jag, speciellt när Gangnam Style blivit så populär överallt. Roligt om fler upptäcker kpop.

G-Dragon kör lite solo och verkar släppa en ny singel i veckan. That XX släpptes för ungefär 2 veckor sedan och efter att jag kommit över pipet gillar jag den skarpt!

Read Full Post »

Older Posts »