Häromdagen när jag återigen förlorade mig i Puddings blogg klickade jag på en länk. Det är ett par år sedan sist men ämnet är lika aktuellt och kontroversiellt fortfarande. Vid det här laget vet ni vad gula febern är och det är ett så vedertaget begrepp att Asian Girls finns med på bloggen Stuff White People Like som #11. Inlägget är gammalt (-08) men kommentarerna fortsätter att strömma in, 23,416 st senast jag kollade och det var där jag hittade mitt nya favoritord Rice King eller som jag kommer att kalla det, riskung och det definieras så här av Urban Dictionary:
A white male who only dates Asian women. Breed is marked by very distinct characteristics, including monochromatism of hair and skin, pronounced Adam’s apple, lanky physique, complete lack of fashion sense, and inability to carry on a conversation with any woman who has her own opinions and is capable of expressing them.
Muahahaha skrattade jag och ropade på sambon.Tycker du att det där stämmer in på mig frågade sambon? Nej, det gör det verkligen inte svarade jag. Möjligtvis det där med modet då nu när jag tänker på det (UT från min blogg din jävel!) men det andra stämmer inte alls. Till hans försvar kan jag väl tillägga att i enlighet med vår nördkodex träffades vi på teh interwebs och han visste sålunda inte alls hur jag såg ut eller ens om jag var av ‘female persuasion’. Hahaha ok, jag ska sluta nu. Det är dock lockande att hädanefter referera till sambon som ‘Riskungen’.
Medan vi ändå håller på och lär oss ny fantastisk vokabulär har jag ytterligare ett fint begrepp för er. Vi bevittnade detta med egna ögon under en av mina sista kvällar i Seoul. Vi var precis på väg att lämna en samgyeopsalrestaurang samtidigt som fyra andra som ätit på samma ställe. Två koreanska tjejer och två vita killar, varav den ena killen uppenbarligen är tillsammans med en av tjejerna. En av de adopterade tjejerna i mitt sällskap anmärker lite på den sistnämnda killens utseende (han passar han till punkt och pricka in på beskrivningen ovan, en tvättäkta rice king) och säger nåt i stil med att she could do better. Elakt, javisst. Han kanske var jättesnäll och fantastisk på alla sätt och vis men oavsett finns det en akronym för detta fenomen och det är LBH. Frågar du expats i Asien känner de säkerligen till det fina uttrycket Loser Back Home.
-Refers to expatriates (Usually hailing from North America or Europe) with low standards who create a completely different persona in their new country to cover for the fact that they are seen as complete douchebags back home.
-A characteristic LBH wears khaki pants/shorts, sandals with socks, and wife beaters. Sometimes they may wear sunglasses atop theirs heads, but never in the proper position.
-The LBH are increasing in number in many Asian countries, specifically Japan and China.
-They usually prey on Asian girls with low self esteem to compensate for never getting laid back in their home countries.
Vad vill jag då ha sagt med detta? Tja, att det här med att kärlek mellan människor inte alltid uppfattas som man tror och man får vara beredd på att alla inte ser den på samma sätt. Att det inte är självklart för alla tjejer att gå på stan bredvid sin pappa utan att folk tror att man är en importfru, för tro mig, folk tittar.
~~~
Vad tycker då min ärade sambo om K-pop? Han får ju höra en del vare sig han vill eller inte. Trot eller ej väljer han en SuJu-låt som favorit. Videon till Opera finns inte på SMtowns officiella Youtube. SM lade allt krut på den japanska versionen av den här låten, den koreanska videon är mest en dansversion. Tyvärr är den inte synkad men låten hörs ju ändå. Super Junior med Opera, om sambon själv får välja:
A Piece of my Seoul 