Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Riskungen’

Jalla

Ppalli ppalli 빨리 빨리, skynda skynda, kan vara den frasen som bäst beskriver den koreanska folksjälen. Allt ska gå fort. Om någon stöter in i dig i Seoul, räkna inte med att få någon ursäkt för dels är det trångt, dels är det allmänt accepterat att alla har bråttom. Fumlar du med ditt t-moneycard i tunnelbanan får du räkna med att någon bakom kommer att fräsa åt dig. Även på semestern har koreanerna bråttom. Man ska hinna se och göra så mycket som möjligt på så kort tid som det bara går. Det är inte så viktigt vad man hinner se, huvudsaken är att man var där, det märkte vi bland annat under vårt besök vid gränsen.

Ibland får skyndamentaliteten dödliga konsekvenser, dels i den galna trafiken, dels när man inte lägger ner den tid man borde. 1994 kollapsade Seongsu-bron i Seoul och 32 dog och 17 skadades. Året därpå kollapsade ett varuhus och 501 personer dog. Tydligen hade tjänstemän blivit mutade med ppalli ppalli money, för att skynda på konstruktionen vilken blev felaktig i hasten.

Kanske är det därifrån jag har fått mitt lynne. När jag flyttade till Stockholmsområdet och började pendla hade jag inga problem att anpassa mig till Stockholmshetsen. Stå till höger och gå till vänster? Självklart! Bönder som står på vänstra sidan? Jag erkänner att jag säger ursäkta och tränger mig förbi enbart för sakens skull.

Inget får mitt vanligtvis låga blodtryck att stiga i höjden mer än bilister som kör långsamt. Detta upplever jag dagligen, oftast på kvällen till och från stallet. Visst, vägen är kurvig, mörk och jag har sett massa rådjur, rävar och en och annan älg men jag åker där så ofta att jag känner till varje krök och gupp. Kör du i 65 måste jag förbi för att inte explodera. Det är faktiskt en hälsofråga.

Detta är även något som utnyttjas av sambon. Ett av hans främsta nöjen är att om vi samtidigt ska förflytta oss någonstans i huset (trånga 70-talskorridorer) går han långsamt framför mig medan jag försöker köra om och ylar att han ska flytta på sig.

~~~

Yeosop Yang från B2st sjunger om allas vår favoritdrog Caffeine.

Annonser

Read Full Post »

Riskung

Häromdagen när jag återigen förlorade mig i Puddings blogg klickade jag på en länk. Det är ett par år sedan sist men ämnet är lika aktuellt och kontroversiellt fortfarande. Vid det här laget vet ni vad gula febern är och det är ett så vedertaget begrepp att Asian Girls finns med på bloggen Stuff White People Like som #11. Inlägget är gammalt (-08) men kommentarerna fortsätter att strömma in, 23,416 st senast jag kollade och det var där jag hittade mitt nya favoritord Rice King eller som jag kommer att kalla det, riskung och det definieras så här av Urban Dictionary:

A white male who only dates Asian women. Breed is marked by very distinct characteristics, including monochromatism of hair and skin, pronounced Adam’s apple, lanky physique, complete lack of fashion sense, and inability to carry on a conversation with any woman who has her own opinions and is capable of expressing them.
Muahahaha skrattade jag och ropade på sambon.Tycker du att det där stämmer in på mig frågade sambon? Nej, det gör det verkligen inte svarade jag. Möjligtvis det där med modet då nu när jag tänker på det (UT från min blogg din jävel!) men det andra stämmer inte alls. Till hans försvar kan jag väl tillägga att i enlighet med vår nördkodex träffades vi på teh interwebs och han visste sålunda inte alls hur jag såg ut eller ens om jag var av ‘female persuasion’. Hahaha ok, jag ska sluta nu. Det är dock lockande att hädanefter referera till sambon som ‘Riskungen’.
Medan vi ändå håller på och lär oss ny fantastisk vokabulär har jag ytterligare ett fint begrepp för er. Vi bevittnade detta med egna ögon under en av mina sista kvällar i Seoul. Vi var precis på väg att lämna en samgyeopsalrestaurang samtidigt som fyra andra som ätit på samma ställe. Två koreanska tjejer och två vita killar, varav den ena killen uppenbarligen är tillsammans med en av tjejerna. En av de adopterade tjejerna i mitt sällskap anmärker lite på den sistnämnda killens utseende (han passar han till punkt och pricka in på beskrivningen ovan, en tvättäkta rice king) och säger nåt i stil med att she could do better. Elakt, javisst. Han kanske var jättesnäll och fantastisk på alla sätt och vis men oavsett finns det en akronym för detta fenomen och det är LBH. Frågar du expats i Asien känner de säkerligen till det fina uttrycket Loser Back Home.
-Refers to expatriates (Usually hailing from North America or Europe) with low standards who create a completely different persona in their new country to cover for the fact that they are seen as complete douchebags back home.
-A characteristic LBH wears khaki pants/shorts, sandals with socks, and wife beaters. Sometimes they may wear sunglasses atop theirs heads, but never in the proper position.
-The LBH are increasing in number in many Asian countries, specifically Japan and China.
-They usually prey on Asian girls with low self esteem to compensate for never getting laid back in their home countries.
Vad vill jag då ha sagt med detta? Tja, att det här med att kärlek mellan människor inte alltid uppfattas som man tror och man får vara beredd på att alla inte ser den på samma sätt. Att det inte är självklart för alla tjejer att gå på stan bredvid sin pappa utan att folk tror att man är en importfru, för tro mig, folk tittar.
~~~
Vad tycker då min ärade sambo om K-pop? Han får ju höra en del vare sig han vill eller inte. Trot eller ej väljer han en SuJu-låt som favorit. Videon till Opera finns inte på SMtowns officiella Youtube. SM lade allt krut på den japanska versionen av den här låten, den koreanska videon är mest en dansversion. Tyvärr är den inte synkad men låten hörs ju ändå. Super Junior med Opera, om sambon själv får välja:

Read Full Post »