Påminnelse

Måndag är sista dag för att ansöka till Motherland Tour 2013! Det är inte försent än, jag skickade min ansökan sista dagen och kom med förra året.

Mer här.

Read Full Post »

Motherland Tour 2013

Nu är det dags!

Adoptionscentrum har lagt upp informationen om hur man söker till SWS Motherland Tour 2013. I år är det bara sex sökanden från Sverige som får åka så skynda och sök! Resan var en av de mest fantastiska upplevelserna i mitt liv. Jag fick lite nya perspektiv och framförallt massor av fina vänner. Sista anmälningsdag är 6 maj! Om du är adopterad och funderar på att söka kan du maila mig eller kommentera om du undrar något.

Läs mer om Motherland Tour här.

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Brev

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

Reflektion

Först och främst, igår var verkligen en dag i Koreas tecken. När jag satt på pendeln in till Stockholm kom jag på att Lisa skulle träffa en annan koreansk Lisa idag och det kanske fanns möjlighet för mig att iaf kika in och säga hej. Sagt och gjort, jag mötte de på ett café i Götgatsbacken, där jag kunde stanna i 30 minuter innan det var dags att skynda tillbaka för att hinna möta Albin vid svampen vid 14.45.  Strax innan 15 var vi på Nam Kang för AKFs informationsmöte om nästa års IKAA-träff i Seoul.

 

IKAA är alltså International Korean Adoptees Association och AKF är en av 10 organisationer som är medlemmar. Vart tredje år hålls en träff i Seoul och nästa år är det alltså dags. Det var en bra och informativ träff. Resan verkar vara mycket bra organiserad och passa både de som varit i Korea flera gånger och de som åker för första gången.  Under själva programmet hålls många olika seminarium man kan deltaga på, där både forskare och adopterade kommer till tals. Naturligtvis även andra aktiviteter såsom en nationell fotbollsturnering och koreansk matlagning. AKF arrangerar dessutom en pretour med ett eget program. Nästa år kommer man bla åka till Sokcho och Seoraksan National Park. Den enda nackdelen är väl priset som är överkomligt om man åker ensam men om man ska åka som en familj blir det ganska saftigt. Tål att funderas på.

 

Efter träffen (som var trevlig, måste hänga med på lite aktiviteter i framtiden) skyndade jag mig iväg till Globen för att kolla in Starcraft 2 WC European Finals. Visserligen är Starcraft 1 fortfarande populärast i Korea där de tom har en tv-kanal som bara kör Starcraft och spelarna tjänar miljontals kronor. Det var kul att vara på plats och vi fick se en hel del fint spel, speciellt Zergspel som jag måste erkänna var rätt fantastiskt trots att jag inte är en fan av Zerg.

 

Vad gäller mina reflektioner: Jag är oerhört glad för att jag bestämde mig för att ansöka till Welcome Home 2012. I efterhand förstår jag att det första intrycket man får av Hemlandet är väldigt viktigt för hur man kommer att relatera till det efteråt och jag kunde inte fått ett bättre första intryck, mycket tack vare programmet och alla mina vänner. Jag har läst om andra som åkt själva och haft svårt att orientera sig i en så stor stad som Seoul, lägg till svårigheter med att kommunicera och kulturskillnader man kanske är omedveten om och då kanske man blir mycket besviken och aldrig vill åka tillbaka. Det är givetvis inget måste att åka tillbaka men jag tycker personligen att det har gett mig väldigt mycket.

 

Jag känner verkligen att jag har fått ett hemland till. Att åka till Korea är att komma hem. Jag uppskattar anonymiteten på gatorna; man är inte längre en asiatisk person utan helt enkelt bara en person. Jag fullkomligt älskar maten. Den är nyttig, god och billig. Fastän man trycker i sig mat blir man aldrig däst, trött eller sockersugen efteråt. Maten sägs vara en av orsakerna till varför många koreaner inte kan tänka sig att emigrera från Korea. Om jag bara hade fått lov att äta en sorts mat resten av livet hade det blivit koreansk mat.

 

Jag har dessutom fått fina vänner som jag pratar med på kakao talk och fb. Just nu är jag vid en punkt i livet där jag verkligen värdesätter adopterades sällskap, jag vill gärna omge mig med andra som har samma erfarenheter. Det är väl någon slags medelålderskris men det känns bra oavsett.

 

Programmet var ett minne för livet och om du är adopterad från Korea och läser detta uppmanar jag dig att hålla utkik på AC’s hemsida om de har Welcome Home 2013 nästa år. Ansök, du kommer inte att ångra dig.

 

Det var länge sedan vi körde dagens kpop! Dags att köra igång igen tycker jag, speciellt när Gangnam Style blivit så populär överallt. Roligt om fler upptäcker kpop.

G-Dragon kör lite solo och verkar släppa en ny singel i veckan. That XX släpptes för ungefär 2 veckor sedan och efter att jag kommit över pipet gillar jag den skarpt!

Read Full Post »

Hemma

Jag är hemma från Mallis och nu börjar stressen för att hinna tvätta och packa klart allt till på måndag då det är dags att hoppa på planet till Korea.

Först och främst, de på Adoptionscentrum hade helt missförstått informationen från SWS. Jag har tyvärr inte någon biologisk bror än så länge, vad de hade hittat var adressen till min morbror och via honom hoppas de kunna hitta min biologiska mor. Även om jag var mycket glad när jag fick informationen om en bror kan jag inte påstå att jag blev jättebesviken när jag fick den nya informationen. Det är ju svårt att sakna något man aldrig haft. Är vid gott mod om att iaf få lite mer information om ev familj.

Något som är roligt är att andra adopterade verkar hitta bloggen! Även om jag först och främst skriver för att jag ska komma ihåg resan, är det bra och kul om andra kan få hjälp eller idéer om egna resor till Hemlandet. Jag svarar gärna på frågor även om min tid är begränsad just nu. Alla kommer dock att få svar men jag kan inte garantera att jag hinner återkomma med svar innan jag är hemma igen.

Jag åker alltså på måndag 13 augusti och kommer fram till Seoul på tisdagsmorgonen den 14. Programmet börjar 18 augusti och håller på tom 26 augusti. Jag åker hem den 29.

Linn som jag möter upp tillsammans med Lisa i Helsingfors har äntligen startat sin blogg också. Ni hittar den här och det kommer säkert komma spännande uppdateringar från resan så kolla in den!

Nytt från Teen Top! Be Ma Girl:

Read Full Post »

Bror

Det fanns ett mail till mig från Adoptionscentrum i morse. De ville att jag skulle ringa upp för de hade information om min biologiska familj. Jag har inte haft några stora förhoppningar att de ska hitta någon baserat på informationen i mina papper. Å andra sidan verkar pappren stämma lite hur som helst om man ska gå efter vad jag har hört från andra adopterade.

Efter att ha sökt via folkbokföringen har de inte kunnat lokalisera mina föräldrar. Däremot står det i mina handlingar de har på SWS att jag har en äldre biologisk bror! Det finns även vaga uppgifter om yngre biologisk syster vilket jag antar tillkommit senare. Kanske har hon också blivit adopterad. Brodern bor kvar i Korea och nu undrar de om jag vill ta kontakt.

Självklart vill jag det! Nu skickar SWS ett brev och sedan får han ta ställning till om han vill ha kontakt. Om han vill bokar de ett möte och fixar med DNA-test. Jag kan även lämna DNA för ett framtida test om det inte blir aktuellt på en gång.

Under vårt besök på SWS får vi tillgång till våra handlingar. Det ska bli mycket intressant eftersom det inte står ett ord om syskon i de papper som jag har. Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat drömma om detta! Mycket glad just nu även om jag inser att han kanske inte alls vill träffas.

Read Full Post »

Gemenskap

Det finns ett antal föreningar att söka sig till om man är adopterad. Adoptionscentrum är en politiskt och religiöst obunden ideell organisation som har tillstånd att organisera adoptioner från Sydkorea. Om man som adopterad vill ha hjälp att söka ursprung kan man bli medlem i AC och de kan kan hjälpa till med att förmedla kontakt med den koreanska adoptionsorganisationen/barnhem etc. De har också adopterade kontaktpersoner som man som adopterad anonymt kan prata med.

AKF, eller Adopterade Koreaners Förening är en ideell förening som har sitt säte i Stockholm men även en mängd lokala förgreningar runtom Sverige. Föreningen har dels en social funktion, dels utgör den en grund på vilken adopterade kan få hjälp att söka sin koreanska identitet. AKF arrangerar en mängd aktiviteter från firandet av koreanska högtider, matlagnings- och språkkurser till seminarium om koreansk kultur och adoption.

Koreanska sällskapet bildades 1961 och är en förening som verkar för ”stärkande och utveckling av vänskapliga relationer mellan Sverige och Korea”. De anordnar en mängd aktiviteter årligen såsom föredrag, dansuppvisningar och utflykter. De publicerar även tidningen Yoboseyo som ges ut kvartalsvis. (Det var via den här föreningen jag fick hjälp med att ge Moa ett koreanskt namn.)

Global Overseas Adoptees är en organisation av och för adopterade som bor i Korea. De kan hjälpa till med stöd innan, under och efter sökning efter biofamilj, de har även svar på många frågor om man vill flytta till Seoul och hur man gör för att söka dubbelt medborgarskap eller visum.

International Korean Adoptee Associations är ett nätverk för adopterade från Korea över hela världen. Många nationella föreningar är i sin tur medlemmar i IKAA. Varje år arrangerar de ‘gatherings’ någonstans i världen där Koreaadopterade är välkomna att delta. I år hölls mötet i Paris 29/6-1/7 och nästa år hålls mötet i Seoul!

Social Welfare Society är den koreanska organisation vilka de flesta (alla?) barn som adopterats från Korea till Sverige genom. De arbetar med en mängd olika frågor, bla hjälp till ensamma mödrar, stöd för barn med speciella behov, stöd för äldre och adoptioner och allt vad det innebär. Det är SWS som organiserar Welcome Homeprogrammet i Korea. Vi kommer att göra ett besök på deras kontor för att titta på våra adoptionshandlingar och se hur de arbetar.

Dagens K-pop är T-ara senaste låt Day by Day. Vi kollar in dansversionen av videon för storyversionen är nästan 16 minuter lång och tyvärr inte värd tiden. Jag gillar låten men videon är hemsk. Jag rekommenderar att ni bara lyssnar och struntar i att titta. Om ni har epilepsi ska ni absolut inte titta för det är skitjobbiga blixtar genom hela videon! Musiken startar vid ungefär 0:54 om ni vill skippa pratet.

Read Full Post »

Tystnad

Det är tomt i min inbox, det är inga uppdateringar på några hemsidor och det gör mig galen! Idag är det bara en månad kvar tills vi åker och jag tycker att det hade varit på sin plats med lite info.

SWS har inte uppdaterat sin hemsida med det nya programmet för 2012. Jag antar att detta kan vara någon slags kibungrej. Om man inte har hundraprocentig info är det bättre att vara tyst för att inte tappa ansiktet liksom. Uppenbarligen har jag något slags svenskt ordningssinne (Finns det något sådant? Eller blandar jag ihop oss med tyskarna?) för jag behöver information för min planering. Det skulle även bildas en FB-grupp för alla deltagare i början av juli och nu är det banne mig mitten på juli.

Ovanstående skrev jag igår och i enlighet med mina beräkningar (muahahahaha) kom det ett mail från AC imorse. Facebookgruppen är startad och alla våra ‘partners’ är redan medlemmar. Gruppen är stängd för utomstående så ni kan inte kika in men poängen är att vi ska lära känna varandra där genom att ladda upp ett kort och skriva en kort presentation.

Snart har jag alltså en koreansk studentbuddy jag kan terrorisera med min knackiga hangul. 😛

I dagens k-pop lyssnar vi på ett lite annorlunda sound från MBLAQ. I like it!

Read Full Post »

Att söka rötter

I samband med programmet erbjuds vi möjligheten att starta en sökning efter vår biologiska mor. Man har även möjlighet att få träffa sin fosterfamilj om det går.

Om man söker själv utgår man först och främst från sina adoptionshandlingar. Om man inte har sina papper kan man beställa kopior från socialnämnden/folkbokföringsregistret och den organisation som förmedlade adoptionen. Det finns ganska mycket information på nätet om detta och även böcker. Tillvägagångssättet för att söka kan skilja sig beroende på land så jag tänker inte gå in så mycket på det nu. Vi åker ju lite gräddfil om jag uppfattat saker och ting rätt, och sökningen startar på en gång i Korea om man så vill.

Det kan ta mycket lång tid att hitta familj i Korea. Det blir inte enklare av att det bara finns mellan 270-280 efternamn i Korea, varav ungefär 250 fortfarande används. Med tanke på att det bor nästan 50 miljoner i Korea är det väldigt många som har samma namn. Sedan tillkommer andra omständigheter, tex kan man ha övergivits eller lämnats in anonymt. Då finns det kanske ingen information om den biologiska familjen. Även om man har påbörjat en sökning nu är det inte säkert att de hittar någon i tid till augusti.

Det händer också att man hittar den biologiska modern men att hon tackar nej till att träffas. Till detta kan det finnas många olika skäl. Hon kan ha gift (om) sig utan att ha berättat att hon har adopterat bort ett barn tidigare i livet, eller har hon kanske tänkt lämna adoptionen bakom sig och det gör för ont att plocka fram känslorna igen. Med tanke på mitt förra inlägg kan det också vara så att hon inte vågar träffas av rädsla för vad familjen ska tycka.

Det är oerhört skönt att vara i sällskap med andra adopterade under denna resa, människor som delar samma känslor. Kanske kan vi hjälpa varandra att förstå våra känslor. Att adopteras bort, oavsett om det gjordes med de allra bästa avsikterna, innebär att fullkomligt livsavgörande beslut togs rakt över våra huvuden. Det ger upphov till en mängd olika känslor, varav man knappt förstår hälften.

För mig innebär inte ett sökande att jag letar efter en familj, det har jag redan en. Sökandet innebär istället en bit av ett pussel; vem är jag, hur blev jag den jag är? Därmed inte sagt att jag inte skulle uppskatta kontakten. Särskilt syskon hade varit roligt att hitta.

SKRUVA UPP VOLYMEN!

2ne1är den tuffaste tjejgruppen på k-popscenen. Videon är så häftig! Låten heter 내가 제일 잘 나가 = Naega jeil jal naga, vilket betyder I’m the best. ^^  Boom ratatata tatatatata BEAT!

 

Read Full Post »

Varför adopterar koreanska mödrar bort sina barn?

Det kan givetvis vara ett vackert och osjälviskt beslut att adoptera bort sitt barn. Ett barn man är för fattig eller för sjuk för att ta hand om själv. Onekligen har det adopterats barn ifrån Korea under dessa förutsättningar. I år har det hittills kommit 17 barn från Sydkorea till Sverige. Idag är Sydkorea ett land som ligger på plats 12 av världens rikaste länder, att jämföra med Sverige som hamnar på plats 33 (man kan givetvis räkna på olika sätt men Sydkorea är en stark ekonomi). Varför måste ändå många barn adopteras bort?

 Det är inte så att det rör sig om horder av föräldralösa barn, det är allra främst barn till ensamma mammor som adopteras bort. Ogifta kvinnor får kämpa hårt för att behålla sina barn. De möter starkt motstånd, inte minst från sin egen familj men även från samhället som inte accepterar utomäktenskapliga barn. Det kan gå så långt att kvinnor som väljer att behålla sina barn förskjuts från familjen.

”En undersökning från 2008 visade att homosexuella eller personer med avvikande sexualitet var den mest diskriminerade gruppen i det koreanska samhället följt av ogifta mödrar. I undersökningen framkom det att allmänheten hade åsikter som att ogifta mödrar saknar såväl förmågan att tänka kritiskt som ansvarskänsla. ”
OBS Scrolla ner till Sammanfattning av föredraget ”Varför adopterar du inte bort ditt barn?” för att läsa artikeln!

Det finns alltså mammor som både vill och kan ta hand som sina barn men inte orkar med pressen från omgivningen. Korea borde satsa allt på att mammorna ska få behålla sina barn. Om man är ofrivilligt barnlös förstår jag att mina ord svider lite. Samtidigt tänker jag som så att dessa mammor i Korea som adopterar bort sina barn pga värderingar också är ofrivilligt barnlösa.

I Sverige verkar det vara så att barn som blir föräldralösa eller omhändertagna oftast adopteras av släktingar. Liknande borde gå att ordna i Korea och naturligtvis bör man öka stödet för singelmammorna. Det jobbas på detta men det kommer att ta lång tid att förändra attityden. På inget vis menar jag att barn ska växa upp på institution, men det finns alternativ.

Redan 1978 pratade Korea om att adoptionerna skulle minska, för att helt avslutas. Tror det står i mina papper att de då räknade med att sluta med adoptioner 1980. Idag över 30 år senare är det fortfarande samma situation. Inget lär väl hända heller förrän samhället erkänner ogifta kvinnors rätt till sina barn.

Det har blivit dags att introducera er för en av de allra största tjejgrupperna inom k-pop. SNSD eller Girls Generation. Aigo, vilken låt ska man välja? Genie!

Read Full Post »