Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for mars, 2013

Svar

Här kommer äntligen mina svar på era frågor. Om ni känner att ni inte riktigt fått svar eller har följdfrågor är det bara att fortsätta fråga! Jag har inte haft tur med detta inlägget och fått skriva om mer än en gång pga ofrivillig bortnavigation vilket gör att det kanske är lite osammanhängade här och var.

Martin frågar:

Du har bloggat i snart ett år. Inte så jättelänge, men hur känner du att skrivandet har förändrat dig?

Skrivandet i sig har nog inte spelat någon roll men ämnet har gjort att jag har funderat mer på mitt liv. Jag funderar mer kritiskt på hur jag blir bemött och mina egna reaktioner. Jag har inte åstadkommit någon större förändring på reaktionerna än men det jobbar jag på. Jag gillar inte alls att läsa det jag skrivit tidigare, även om det bara råkar vara några månader gammalt. Kommer på att jag borde formulerat mig annorlunda men orkar ändå inte peta i texten. Från början var ju bloggen mest tänkt att vara en rapport till vänner och familj medan jag var i Korea men jag tjuvstartade med lite information för mig själv och för att komma igång med skrivandet. Att andra vill läsa och kanske hitta lite information här är en rolig bonus.

Så undrar jag om du använder ditt koreanska förnamn någon gång och kanske vad du känner för det?

Mina, 미나, är faktiskt mitt förstanamn även om det inte är mitt tilltalsnamn. Jag tycker att det är ganska fint och så får det ju pluspoäng för att det är internationellt gångbart, till skillnad från Birgitta. Det är också skälet till att jag numera är Mina med alla koreanska vänner, det är mycket enklare för dem att säga det. Jag vet inte vem som gett mig namnet, antagligen är det en socialarbetare. Familjenamnet jag fick stämmer nämligen inte alls med varken min biomor eller min biofars familjenamn. Som kuriosa kan jag berätta att Mina är ett rent koreanskt namn, dvs det har inget ursprung i kinesiskan och betyder därmed inte heller något. Det är också ett av de vanligaste namnen i koreanska läroböcker, ex Mina går till affären för att köpa frukt.

Ulrika frågar:

Jag undrar lite hur det är att vara adopterad, så klart har du inget att jämföra med, men jag tänker på rasism och fördomar är det något du har råkat ut för?

Jag tror att till minst 95% är mitt liv som precis som vilken annan svensk som helst. Att jag är adopterad är inget som jag går omkring och tänker på. De övriga 5% är främst tillfällen när någon annan talar om för mig, med ord eller handling, att jag är annorlunda. Intressant är att det nästan alltid är män som pekar ut mig som annorlunda, ytterst sällan kvinnor. Det blev en Wall of Text när jag började skriva om det här så det kommer i ett annat inlägg. Förkortat kan man säga att regelrätt rasism träffar jag på ytterst sällan men fördomar, framförallt sexualisering träffar jag på ganska ofta. (Här blir jag tvungen att tillägga att det varken beror på att jag är supersnygg eller anser mig vara det, utan faktiskt rena fördomar.)

Har du varit tillbaka många gånger i Seoul?

Nej, bara en gång. Under olika perioder i mitt liv har jag antingen tänkt att nej, jag är inte alls intresserad av att åka tillbaka, under andra perioder har jag verkligen velat men det har av olika anledningar inte blivit av. Vi svenskar som åkte tillsammans i somras planerar att åka tillbaka 2014. Jag har också lovat dottern att vi ska åka men inte specificerat när.

Jag såg att du åkt med SWS homeland tour, har dina föräldrar rest tillbaka tillsammans med dig?

Nej, det har inte blivit av än. Men de vart väldigt sugna på att åka efter att jag reste så vi får väl se.

Har du träffat din biologiska familj? (jag har inte hunnit läsa igenom din blogg ordentligt än) Är det något du funderar mycket över, dina biologiska föräldrar menar jag?

Det finns en del att läsa om detta i bloggen men jag kan sammanfatta det lite kort. Nej, jag har inte träffat min biologiska familj men SWS har lokaliserat min biomor. Hon vet om att jag varit i Seoul och bett om ett möte men hon vill inte träffas. Några troliga anledningar till det kan man läsa om här. Jag kan inte påstå att jag funderar så mycket på min biofamilj men jag skulle gärna vilja ha syskon. Det hade varit väldigt roligt. Sedan erkänner jag gärna att jag är väldigt avundsjuk på de som har kontakt med sina biofamiljer fastän den kontakten ofta verkar vara ganska komplicerad.

Vi vet inte mycket alls om vår sons biologiska föräldrar, så jag tror inte att han kommer att kunna söka sina rötter så lätt. Har SWS mer uppgifter än vad vi har?

Om han vill söka när han blir äldre rekommenderar jag definitvt att ta kontakt med SWS direkt. Jag har pratat med många adopterade om detta och det visar sig ofta att informationen som står i våra papper inte alltid överensstämmer med den informationen som SWS har. Det kan både göra det lättare och svårare att söka. Om du har läst Patrik Lundbergs bok Gul utanpå, ändrades ju hans uppgifter för att underlätta adoptionen. (Se även Deann Borshay Liems film, In the Matter of Cha Jung Hee.) Och ja, SWS har ofta mer uppgifter.

 Helga frågar:

Jag funderar ju själv mycket över adoption, både som företeelse och våra egna två adoptioner. Hur mycket ska man ventilera sina tankar som förälder, och hur mycket ska man avvakta och låta barnen själva ta initiativet? Jag vill förstås skapa en atmosfär där det ska vara fritt och odramatiskt att prata om adoptionen, samtidigt som jag vill respektera deras integritet. Samtidigt har jag märkt att Q har mer funderingar än jag först trodde, de kommer fram först när jag skrapar lite på ytan, det är som att han ibland behöver hjälp på traven.

Hur tänker du kring detta?

Först och främst, jag önskar verkligen att alla adoptivföräldrar talar om för sina barn att adoptionen är en privat angelägenhet som de inte behöver svara på frågor om alls om de inte vill. När jag var liten lärde vi oss att artigt svara på frågor. Man visste inte då hur kränkande många adopterade upplever det, att om och om igen svara på frågor om ‘riktiga föräldrar’ eller om vi vet varför våran mamma lämnade bort oss. Genom våra artiga svar har vi bundit vårt eget ris, frågorna fortsätter och drabbar även yngre generationer. Det finns givetvis vuxna adopterade som kanske inte tycker att frågorna betyder mycket men de är personliga och jag försöker lära mig att säga ifrån även för andra adopterades skull, inte bara för min egen.

Inom familjen ska man givetvis vara öppen. Kan givetvis bara tala för mig själv men när jag var liten ville jag gärna höra mamma och pappa berätta om adoptionen. Jag minns hur mina adoptionspapper låg i en låda i bokhyllan och hur vi brukade ta fram och titta på dem tillsammans. Sedan går ju intresset för ens egen adoption i vågor. Under hela skolåldern var jag mycket intresserad av Korea. Jag målade flaggan, gjorde ätpinnar i slöjden och ville gärna skriva ut mitt koreanska namn, inte bara mitt svenska.

I tonåren tappade jag helt intresset för Korea och min egen adoption. Då ville jag helst vara precis som alla andra. Om det kom ett inslag från Korea på tv brukade mamma och pappa ropa att jag skulle komma och titta och jag svarade allt som oftast att det skiter väl jag i. Jag minns också att jag läste Astrid Trotzigs bok Blod är tjockare än vatten och kunde inte alls identifiera mig med det utanförskapet hon kände. Idag har jag läst om den och tycker snarare att boken träffar ganska mitt i prick, jag var bara lite för ung och hade haft en ganska skyddad uppväxt. Jag undvek också att skaffa vänner som var adopterade, förmodligen för att det fick mig att känna mig som det som jag är, lite annorlunda. Jag letade upp AKF en gång och blev förskräckt av de bittra tankegångarna och tänkte att jag kanske inte hade något gemensamt med andra adopterade förutom just adoptionen. Idag kan jag ofta förstå tankarna bakom bitterheten.

Sedan någon gång runt 30-årsåldern vaknade intresset igen. Jag lagade mycket koreansk mat hemma, lekte med tanken att lära mig koreanska och köpte lite böcker. Började lyssna på k-pop och kollade in koreanska tv-serier. Nu sitter jag här ett par år senare med ett gäng adopterade vänner, medlem i AKF, första koreanskatentan avklarad och med en blogg om att vara adopterad!

Vad vill jag då ha sagt med allt detta pladder? Jag tror att det är svårt att (inom familjen) tvinga fram ett samtal om adoption, vill de inte prata om det kommer de inte att göra det. Det som de kanske inte är beredda på att prata om kommer antagligen även att vara svårt för de att formulera (tänker på yngre barn) vilket gör gränsen för hur man kan prata om adoptionen blir ganska naturlig. Jag tror också att det är helt rätt att dela sina egna tankegångar med barnen. Dels kommer de att vara bättre förberedda när andra frågar, dels är familjen den enda de kan prata om adoptionen naturligt med, tills de är tillräckligt stora att söka sig adopterade vänner om de vill.

Själva intresset för landet tror jag inte heller går att pracka på barnen. Ibland kommer de att vara mer intresserade, ibland mindre. När jag var ointresserad hade man inte kunnat få mig intresserad vare sig med våld eller mutor. Om mina föräldrar tagit med mig till Seoul hade jag antagligen suttit och surat på hotellrummet hela tiden, sådär som bara en tonåring kan. Det kan vara roligt att försöka inkorporera landet i vardagen med små medel men oavsett så försvinner det ju inte, utan finns kvar när de är villiga att upptäcka det själva. 

 

Annonser

Read Full Post »

Nu är det dags!

Adoptionscentrum har lagt upp informationen om hur man söker till SWS Motherland Tour 2013. I år är det bara sex sökanden från Sverige som får åka så skynda och sök! Resan var en av de mest fantastiska upplevelserna i mitt liv. Jag fick lite nya perspektiv och framförallt massor av fina vänner. Sista anmälningsdag är 6 maj! Om du är adopterad och funderar på att söka kan du maila mig eller kommentera om du undrar något.

Läs mer om Motherland Tour här.

Read Full Post »

Tips

Lördagen 13 april kommer Patrik Lundberg, författaren till Gul utanpå, till Strandvägen 7A för att prata om boken och sina erfarenheter som adopterad. Eventet börjar klockan 15 och är öppet för allmänheten. Senare på kvällen arrangerar AKF en middag tillsammans med Patrik. Det sistnämnda eventet är dock bara för adopterade.

Read Full Post »

Frågestund

Tänkte att jag också skulle köra en frågestund. Ni har helgen på er att ställa frågor till mig och beroende på hur många som kommer in svarar jag antingen direkt i kommentarerna eller i ett nytt inlägg. Eftersom jag bjuder in er att fråga är det givetvis ok att ställa frågor om min adoption etc.

 

 

Read Full Post »

MLG

I helgen vann blott 16-åriga Life, aka 이승현 Lee Seung Hyun, MLG Winter Championship. Trots att han inte ens är vuxen sköter han sin egen försörjning genom att göra det många svenska föräldrar har svårigheter att försöka begränsa, nämligen att spela datorspel. Jag kan bara anta, med tanke på Starcrafts särställning i Korea, att koreanska föräldrar uppmuntrar sina barns spelande, åtminstone så länge de även sköter skolan.

 

life

 

Korea är helt överlägsna på Starcraftscenen. Från och med kvartsfinalerna var det endast koreanska spelare kvar i turneringen. Ungefär som i IEM då fem av åtta spelare i kvartsfinal var från Korea och från semin och framåt var bara koreaner kvar. Flera av våra svenska spelare har åkt över till Korea för att leva i ett team house och öva tillsammans med de bästa spelarna i världen.

Stephano (fransk Zerg) fick nyligen frågan om han rekommenderade spelare att åka till Korea. Han sade nej och om man åker, stanna inte i mer än två veckor.

– It will kill your social life. 

Tydligen var koreanerna inte intresserade av att följa med ut och festa.

– They just want to practice all the time.

Kan det kanske vara så att de inte är så mycket bättre än spelare i övriga världen, utan bara har mer disciplin? Ev kombinerat med tigerföräldrar som drillat dem framför datorn sedan de var fem år gamla.

 

 

Read Full Post »

Fördomar

Jag tycker mig märka att alla inte är medvetna om de fördomar som drabbar asiater. Visst, alla är inte jätteelaka men när jag hör något är det en bekräftelse på att min ras syns först, inte jag som människa. Som adopterad har jag fått höra en del av dessa fördomar från nära vänner, som givetvis inte menat illa utan bara växt upp med vit norm.

Kolla in den här filmen på Youtube där komikern Eliot Chang listar ‘Things Asians Hate’. Jag skojar inte om jag har hört 99% av alla fraserna, vissa hur många gånger som helst.

Ta sedan en titt på den här artikeln med medföljande video.

http:/http://gawker.com/5989028/university-student-posts-totally-not-racist-video-listing-all-the-reasons-hed-hate-to-be-asian

Inte samma humoristiska inställning men innehållet är mycket likt. Den studenten har lärt sig att vissa saker säger man inte och speciellt inte i sociala medier. Det betyder dock inte att asiater inte får höra dessa saker hela tiden, från okända men även från människor som ska vara våra vänner. Det är legitimt att dunka sin asiatiska killpolare i ryggen och göra sig rolig över att han säkerligen har den minsta kuken i gänget. Det är legitimt att att säga till sin asiatiska tjejkompis att man inte tycker att det är så fint med asiatiska ögon.

När jag var yngre höll jag med. Lika indoktrinerad med dessa värderingar själv! Mina normer är lika vita som alla andra svenskar. Normalutseendet för mig är ett etniskt svenskt utseende. Astrid Trotzig talar bland annt om det i detta programmet: Är gult fult?

http://www.ur.se/Produkter/174318-UR-Samtiden-Varning-for-ras-Ar-gult-fult?q=%C3%A4r+gult+fult%3F

Read Full Post »

Starcraft

Det är fulle rulle i E-sportvärlden nu. Vid midnatt är det release för Starcraft II: Heart of the Swarm. Jag skulle gärna gå på releasefesten men tydligen har jag andra åtaganden såsom familj och jobb som av okänd anledning triumfar nördfest med livestream från Blizzards officiella fest i Frankrike.

Starcraft är ett Real Time Strategy-spel som spelas av en eller flera spelare. Målet är att ta över kartan genom att utplåna motståndarnas trupper. Man väljer att spela en av tre olika raser med olika sorters förmågor. Förenklat kan man säga att Terran är människor, Zerg är insektoider och Protoss är humanoider. Vad man väljer är en fråga om spelstil, tycke och smak. För att bi riktigt bra krävs intelligens, snabba reaktioner och förmåga att ha många bollar i luften samtidigt. En match mellan två spelare tar mellan 5-30 minuter.

Förra helgen spelades Intel Extreme Masters i Katowice och till helgen är det Major League Gaming Winter Championship i Dallas. IEM dominerades av koreaner och det finns ingen anledning att tro att det blir någon skillnad i MLG. Man kan tippa vinnaren genom att fylla i sin egen bracket här. Jag tippar med lika delar hjärta och hjärna och då ser det ut så här:

 

bracket-3

 

För dig som är ny på E-sport länkar jag en rolig match mellan Thorzain (Swe) och Socke (Ger). Det går att hitta matcher castade på svenska men jag gillar dessa casters eftersom man lär sig mycket av att lyssna på dem. Glöm inte att ändra till hög upplösning så att ni ser ordentligt.

Här är en liten ordlista som kan vara bra att kunna om man vill försöka hänga med lite:

TvP – Terran versus Protoss

APM – Actions per minute. Proffsen ligger inte sällan på 300 (ibland mer) APM medan en nybörjare gör runt 30.

DPS – Damage per second.

Micro – att under exempelvis försvar hantera enskilda enheter eller grupper.

Rush – en mycket tidig attack, ofta baserad på billiga enheter som går snabbt att tillverka. Om en rush misslyckas ligger spelaren som utförde den ofta efter ekonomiskt och tekniskt.

GG – Good Game, skrivs av den förlorande spelaren när hen ger upp.

GL HF – skrivs i början av en match och betyder good luck, have fun.

Proxy – att bygga en byggnad nära fiendens bas.

Natural expansion – Den basen som ligger närmst startbasen.

Drop – Att via flyg släppa ner enheter i fiendens bas.

Build order – Den ordning spelaren väljer att bygga särskilda byggnader eller enheter. Vissa build orders är mycket välkända.

Read Full Post »

Older Posts »