Tänkte att jag också skulle köra en frågestund. Ni har helgen på er att ställa frågor till mig och beroende på hur många som kommer in svarar jag antingen direkt i kommentarerna eller i ett nytt inlägg. Eftersom jag bjuder in er att fråga är det givetvis ok att ställa frågor om min adoption etc.
Du har bloggat i snart ett år. Inte så jättelänge, men hur känner du att skrivandet har förändrat dig? Så undrar jag om du använder ditt koreanska förnamn någon gång och kanske vad du känner för det?
Oj, hjälp! Hur kunde jag missa detta? Får man lite längre betänketid? Jag har massor med frågor om adoption att dryfta med en klok vuxen adopterad, men det är lite svårt att klämma fram dem bara sådär, de skulle utan vidare komma i en dialog. Hoppas någon annan nappar!
Hej!
Håller med Helga, svårt att komma på så där pang på….
Jag undrar lite hur det är att vara adopterad, så klart har du inget att jämföra med, men jag tänker på rasism och fördomar är det något du har råkat ut för?
Har du varit tillbaka många gånger i Seoul? Jag såg att du åkt med SWS homeland tour, har dina föräldrar rest tillbaka tillsammans med dig?
Har du träffat din biologiska familj? (jag har en hunnit läsa igenom din blogg ordentligt än) Är det något du funderar mycket över, dina biologiska föräldrar menar jag? Vi vet inte mycket alls om vår sons biologiska föräldrar, så jag tror inte att han kommer att kunna söka sina rötter så lätt. Har SWS mer uppgifter än vad vi har?
Vi tyckte mycket om Seoul det var en häftig pulserande stad. Vi uppskattade maten mycket! Jag lagade kimchi och bulgogi när sonen fyllde år, det blev riktigt bra 😉 Vi vill gärna visa vår son Seoul om han vill när han blir stor.
Jag kom visst på lite funderingar ändå.
Med vänlig hälsning
Ulrika
OK, I’m back! Förutom att jag gärna vill läsa svaren på ovanstående frågor så undrar jag över hur man som förälder ska balansera frågor/intresse för adoptionen, hur aktiv ska man vara. Min äldste son är bara sju år än så länge och så klart vet han om att han är adopterad och inte har legat i min mage och allt det där. Först på sista tiden, som jag uppfattar det, har han börjat bli medveten om att han ser ”annorlunda” (med citationstecken!) ut och att andra drar slutsatser om hans härkomst och bakgrund baserat på hans utseende. För något år sedan frågade han mig om det syntes på honom att han är adopterad, t ex.
Nu till frågan! Jag funderar ju själv mycket över adoption, både som företeelse och våra egna två adoptioner. Hur mycket ska man ventilera sina tankar som förälder, och hur mycket ska man avvakta och låta barnen själva ta initiativet? Jag vill förstås skapa en atmosfär där det ska vara fritt och odramatiskt att prata om adoptionen, samtidigt som jag vill respektera deras integritet. Samtidigt har jag märkt att Q har mer funderingar än jag först trodde, de kommer fram först när jag skrapar lite på ytan, det är som att han ibland behöver hjälp på traven.
Hur tänker du kring detta?
Korea är ganska närvarande hos oss genom att vi dels köpte på oss en hel del prylar när vi var där, jag har ramat in pojkarnas hanbokar och hängt upp på väggen, osv. Vi lagar gärna koreansk mat och planerar att resa tillbaka när de är i tioårsåldern. Detta är inget tillrättalagt eller forcerat hos oss, vi känner ett genuint intresse för Korea. Men återigen, vi vill ju inte pracka på dem ett intresse, jag kan mycket väl tänka mig att de som lite äldre skulle slå ifrån sig, ”vadå Korea, jag är ju svensk!”. Och det är de ju, också!
Återigen, en fråga kring balans. Tror jag. Äsch, det blev mer funderingar än frågor, verkar det som! Hur som helst vore det roligt att höra dina reflektioner kring detta.
Helga, jag håller helt med dig där det är nog en balans gång, man vill ju som sagt inte pracka på barnen något samtidigt som vi också är intresserade av Korea. Vår lille kille är bara 2år ännu……
Det blir intressant att läsa svaren på inläggen!
Mvh
Ok, det dök ju upp lite frågor till slut. Jag kommer att svara i ett inlägg för det kommer nog att bli en del text. Om ni kommer på något mer är det bara att slänga iväg en kommentar här.
Hej:)
Jag är mycket intresserad av korenska killar, varför vet jag inte.
Det kanske är lättare att prata med en sån än en svensk.
Jag undrar: KAN man hitta en sådan, och HUR hittar man såna koreanska killar?
Och HUR gör man för att börja samtalet?
Hej Hilda!
Tyvärr har jag inget bra svar på dina frågor mer än att generellt hänvisa till koreanska föreningar. Kan även tillägga att det inte alltid uppskattas när man blir uppmärksammad pga sin etnicitet.Tack för att du tittade in. //Birgitta