Adopterad?

Inspirerad av Adopted Thoughts följer här de 10 vanligaste sakerna folk säger till mig när de får veta att jag är adopterad:

-Ni hao/Konnichiwa! 

-Ok, detta säger rätt många innan de får veta att man är adopterad (eller så ropar de detta efter en på stan). Det är dock så vanligt att jag känner att det måste vara med på listan. Lustigt nog har det ALDRIG hänt att någon sagt annyeonghaseyo, förutom  i Korea då  naturligtvis. Inte ens ett mindre formellt annyeong!

 

– Är du kines?

– Nej, jag är korean.

 

– Hur gammal var du när du kom till Sverige?

– 4 månader. Helt ok fråga som tyvärr ofta följs av:

 

– Du pratar väldigt bra svenska.

– Ehhh, tack. Du med…

 

– Har du varit tillbaka till Korea?

– Fram tills nyligen nej men nu för tiden ja.

 

– Vet du något om dina riktiga föräldrar?

– Genom att säga ‘riktiga föräldrar’ insinuerar man att endast biologiska föräldrar skulle vara riktiga. Tips, säg absolut inte detta till adopterade barn! Det är dessutom en ytterst personlig fråga och inget man har rätt att fråga adopterade.

 

– Vill du leta upp dina biologiska föräldrar?

– Ytterligare en riktigt personlig fråga som främlingar tycker sig äga rätten att ställa.

 

– Bodde du på barnhem?

– Nej, i fosterfamilj.

 

– Vilken tur du har haft som fick komma till Sverige!

– Ja man vill ju inte bo i några andra skumma länder…

 

– Från Nord eller Syd?

– För det är ju så vanligt med folk som är utsläppta från Nord.

 

 

Svårt att välja låt idag eftersom TVQX’s nya äntligen kommit ut efter lång väntan. Dock har G-dragon ytterligare en ny ute som är helt fantastisk och blir den jag väljer. Yes, G-dragon, you’re a pretty boy.

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Brev

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

Biofamilj

Jag får en del frågor om detta, verkar som om informationen kom bort i bloggen bland alla andra händelser i Seoul.

Under mitt samtal med Shinye på SWS fick jag veta att min biologiske morbror bor kvar på exakt samma adress som min biologiska mor uppgav till SWS för över 30 år sedan. De har inte pratat direkt med min biomor utan via morbrodern.

Första gången hon kontaktade honom var han mycket trevlig. Hon fick  uppfattningen att han var medveten om att adoptionen hade skett och han sade att han skulle kontakta sin syster och sedan återkomma. Det gjorde han aldrig. När Shinye sedan ringde upp igen blev han mycket upprörd. Det troliga är att min biomor blivit chockad över nyheten och antagligen kanske även rädd och förvirrad. (Jag har ju skrivit tidigare om varför koreanska mödrar lämnar bort sina barn.) Shinyes tolkning är att hon antagligen behöver mer tid på sig och jag uppfattade det som så att om jag skulle vilja försöka ta kontakt igen går det bra att försöka igen vid ett senare tillfälle.

Jag vet alltså att min biomor lever och att hon vet om att jag har sökt henne. Nästa steg är att lämna ett personligt brev på SWS om hon mot förmodan skulle ångra sig och vilja ta kontakt med mig.

 

 

 

Big Bang är en av mina favoritgrupper och Lies från 2008 är så bra! Jag utmanar er att försöka att inte sjunga med i I love you more, more-biten! 😉

 

 

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: SWS

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

Bror

Det fanns ett mail till mig från Adoptionscentrum i morse. De ville att jag skulle ringa upp för de hade information om min biologiska familj. Jag har inte haft några stora förhoppningar att de ska hitta någon baserat på informationen i mina papper. Å andra sidan verkar pappren stämma lite hur som helst om man ska gå efter vad jag har hört från andra adopterade.

Efter att ha sökt via folkbokföringen har de inte kunnat lokalisera mina föräldrar. Däremot står det i mina handlingar de har på SWS att jag har en äldre biologisk bror! Det finns även vaga uppgifter om yngre biologisk syster vilket jag antar tillkommit senare. Kanske har hon också blivit adopterad. Brodern bor kvar i Korea och nu undrar de om jag vill ta kontakt.

Självklart vill jag det! Nu skickar SWS ett brev och sedan får han ta ställning till om han vill ha kontakt. Om han vill bokar de ett möte och fixar med DNA-test. Jag kan även lämna DNA för ett framtida test om det inte blir aktuellt på en gång.

Under vårt besök på SWS får vi tillgång till våra handlingar. Det ska bli mycket intressant eftersom det inte står ett ord om syskon i de papper som jag har. Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat drömma om detta! Mycket glad just nu även om jag inser att han kanske inte alls vill träffas.

Read Full Post »

Gemenskap

Det finns ett antal föreningar att söka sig till om man är adopterad. Adoptionscentrum är en politiskt och religiöst obunden ideell organisation som har tillstånd att organisera adoptioner från Sydkorea. Om man som adopterad vill ha hjälp att söka ursprung kan man bli medlem i AC och de kan kan hjälpa till med att förmedla kontakt med den koreanska adoptionsorganisationen/barnhem etc. De har också adopterade kontaktpersoner som man som adopterad anonymt kan prata med.

AKF, eller Adopterade Koreaners Förening är en ideell förening som har sitt säte i Stockholm men även en mängd lokala förgreningar runtom Sverige. Föreningen har dels en social funktion, dels utgör den en grund på vilken adopterade kan få hjälp att söka sin koreanska identitet. AKF arrangerar en mängd aktiviteter från firandet av koreanska högtider, matlagnings- och språkkurser till seminarium om koreansk kultur och adoption.

Koreanska sällskapet bildades 1961 och är en förening som verkar för ”stärkande och utveckling av vänskapliga relationer mellan Sverige och Korea”. De anordnar en mängd aktiviteter årligen såsom föredrag, dansuppvisningar och utflykter. De publicerar även tidningen Yoboseyo som ges ut kvartalsvis. (Det var via den här föreningen jag fick hjälp med att ge Moa ett koreanskt namn.)

Global Overseas Adoptees är en organisation av och för adopterade som bor i Korea. De kan hjälpa till med stöd innan, under och efter sökning efter biofamilj, de har även svar på många frågor om man vill flytta till Seoul och hur man gör för att söka dubbelt medborgarskap eller visum.

International Korean Adoptee Associations är ett nätverk för adopterade från Korea över hela världen. Många nationella föreningar är i sin tur medlemmar i IKAA. Varje år arrangerar de ‘gatherings’ någonstans i världen där Koreaadopterade är välkomna att delta. I år hölls mötet i Paris 29/6-1/7 och nästa år hålls mötet i Seoul!

Social Welfare Society är den koreanska organisation vilka de flesta (alla?) barn som adopterats från Korea till Sverige genom. De arbetar med en mängd olika frågor, bla hjälp till ensamma mödrar, stöd för barn med speciella behov, stöd för äldre och adoptioner och allt vad det innebär. Det är SWS som organiserar Welcome Homeprogrammet i Korea. Vi kommer att göra ett besök på deras kontor för att titta på våra adoptionshandlingar och se hur de arbetar.

Dagens K-pop är T-ara senaste låt Day by Day. Vi kollar in dansversionen av videon för storyversionen är nästan 16 minuter lång och tyvärr inte värd tiden. Jag gillar låten men videon är hemsk. Jag rekommenderar att ni bara lyssnar och struntar i att titta. Om ni har epilepsi ska ni absolut inte titta för det är skitjobbiga blixtar genom hela videon! Musiken startar vid ungefär 0:54 om ni vill skippa pratet.

Read Full Post »

Banan

Jag har synpunkter på internationell adoption, främst då givetvis från Korea. Det är dock svårt att diskutera och kritisera internationell adoption eftersom när man vill peka på en stor nackdel, rasismen, låter man som en fullfjädrad rasbiolog. Jag tror inte att det är skillnad på människor men samhället pekar gång på gång ut mig som annorlunda. Sedan är det klart att när jag känner mig annorlunda beror det till 99% av gångerna på andra saker än ren och skär rasism men den finns tyvärr också därute och jag har träffat den ett par gånger för mycket.

Att vara internationellt adopterad innebär att jag ser asiatisk ut men känner mig svensk. Jag kallar det för att vara banan, gul utanpå och vit inuti. Det i säg är inget problem, problemen uppstår när man ideligen måste försvara eller förklara sin svenska identitet. Det blir förvirrande och uttröttande när andra inte kan eller vill förstå det. Jag må se ut på ett sätt men jag är svensk, mycket mer svensk är koreansk. För att ge ett konkret exempel har jag  haft en gymnasielärare som inte ville ge mig högre betyg än 3 (första betyget visserligen) och frågade mamma och pappa om mitt modersmål och om de upplevde att jag hade problem med språket. Hen gav sig inte trots att de snällt förklarade att jag var adopterad och att svenska var mitt modersmål. Kortfattat kan man väl säga att hur man ser ut avgör hur man blir behandlad. Det är givetvis så för alla människor, att ens utseende kan både vara en fördel eller en nackdel. Det som gör det annorlunda för oss är just bananproblematiken. Vi känner oss på ett sätt men blir behandlade på ett annat.

Alla har någon gång blivit utsatta på ett eller annat sätt pga sitt utseende. Om man är svensk kanske någon ropat nåt om Sverige eller svenska flickor när man varit utomlands. För oss internationellt adopterade händer detta på hemmaplan. Jag vet inte alls hur det är för adopterade killar, för konstigt nog känner jag ingen, utan kan bara tala om mina egna erfarenheter. Rätt som det är är det någon som tilltalar mig med Konnichiwa eller Nihao. Aldrig Annyeonghaseyo!? Det låter inte som någon stor affär att någon tilltalar en på ett annat språk men sätt det i en kontext att det oftast är fnissande tonåringar eller karlar med gula febern. Jag känner mig inte trakasserad på något vis men det gör mig trött och ibland lite besviken. Händer detta ofta? Nej, det kan jag inte påstå men man kan väl säga att det händer tillräckligt ofta för att jag inte ska kunna glömma av det.

Det kan ju vara roligt också, som när jag blir stoppad på centralen av ett par japanska turister. Jag förklarar vänligt att nej, jag pratar inte japanska, jag är från Korea, men lättnaden i deras ansikten av att se en annan asiatisk person man kan fråga var tydlig.

Det är inte bara att resa tillbaka till Korea och tro att man ska smälta in. Visst, utseendemässigt gör man det först men man kan inte språket och man har annorlunda kroppspråk. Hittills har jag blivit jättestörd av att träffa ‘äkta’ koreaner. Jag vågar inte öppna munnen och går mest omkring och oroar mig för vad de tycker. Trots att de knappast bryr sig om random människa i affären eller på gatan. Lustigt nog är min reaktion inte alls likadan i ex Chinatown. Allt sitter i mitt huvud. Vi får väl se hur det blir i Korea. Kan ju inte gå omkring på tårna hela tiden.

Igår släpptes 2NE1’s nya single I Love You och jag kan stolt meddela att den igår låg etta i Sverige på iTunes elektroniska lista och plats 31 på totala listan senast jag kollade! Tyvärr är det ingen video ute än men om man vill höra låten som är jättebra är det bara att söka på youtube där audion finns. Istället kör vi en klassiker från 2009, 2PM’s Again and again.

Read Full Post »

Att söka rötter

I samband med programmet erbjuds vi möjligheten att starta en sökning efter vår biologiska mor. Man har även möjlighet att få träffa sin fosterfamilj om det går.

Om man söker själv utgår man först och främst från sina adoptionshandlingar. Om man inte har sina papper kan man beställa kopior från socialnämnden/folkbokföringsregistret och den organisation som förmedlade adoptionen. Det finns ganska mycket information på nätet om detta och även böcker. Tillvägagångssättet för att söka kan skilja sig beroende på land så jag tänker inte gå in så mycket på det nu. Vi åker ju lite gräddfil om jag uppfattat saker och ting rätt, och sökningen startar på en gång i Korea om man så vill.

Det kan ta mycket lång tid att hitta familj i Korea. Det blir inte enklare av att det bara finns mellan 270-280 efternamn i Korea, varav ungefär 250 fortfarande används. Med tanke på att det bor nästan 50 miljoner i Korea är det väldigt många som har samma namn. Sedan tillkommer andra omständigheter, tex kan man ha övergivits eller lämnats in anonymt. Då finns det kanske ingen information om den biologiska familjen. Även om man har påbörjat en sökning nu är det inte säkert att de hittar någon i tid till augusti.

Det händer också att man hittar den biologiska modern men att hon tackar nej till att träffas. Till detta kan det finnas många olika skäl. Hon kan ha gift (om) sig utan att ha berättat att hon har adopterat bort ett barn tidigare i livet, eller har hon kanske tänkt lämna adoptionen bakom sig och det gör för ont att plocka fram känslorna igen. Med tanke på mitt förra inlägg kan det också vara så att hon inte vågar träffas av rädsla för vad familjen ska tycka.

Det är oerhört skönt att vara i sällskap med andra adopterade under denna resa, människor som delar samma känslor. Kanske kan vi hjälpa varandra att förstå våra känslor. Att adopteras bort, oavsett om det gjordes med de allra bästa avsikterna, innebär att fullkomligt livsavgörande beslut togs rakt över våra huvuden. Det ger upphov till en mängd olika känslor, varav man knappt förstår hälften.

För mig innebär inte ett sökande att jag letar efter en familj, det har jag redan en. Sökandet innebär istället en bit av ett pussel; vem är jag, hur blev jag den jag är? Därmed inte sagt att jag inte skulle uppskatta kontakten. Särskilt syskon hade varit roligt att hitta.

SKRUVA UPP VOLYMEN!

2ne1är den tuffaste tjejgruppen på k-popscenen. Videon är så häftig! Låten heter 내가 제일 잘 나가 = Naega jeil jal naga, vilket betyder I’m the best. ^^  Boom ratatata tatatatata BEAT!

 

Read Full Post »

Varför adopterar koreanska mödrar bort sina barn?

Det kan givetvis vara ett vackert och osjälviskt beslut att adoptera bort sitt barn. Ett barn man är för fattig eller för sjuk för att ta hand om själv. Onekligen har det adopterats barn ifrån Korea under dessa förutsättningar. I år har det hittills kommit 17 barn från Sydkorea till Sverige. Idag är Sydkorea ett land som ligger på plats 12 av världens rikaste länder, att jämföra med Sverige som hamnar på plats 33 (man kan givetvis räkna på olika sätt men Sydkorea är en stark ekonomi). Varför måste ändå många barn adopteras bort?

 Det är inte så att det rör sig om horder av föräldralösa barn, det är allra främst barn till ensamma mammor som adopteras bort. Ogifta kvinnor får kämpa hårt för att behålla sina barn. De möter starkt motstånd, inte minst från sin egen familj men även från samhället som inte accepterar utomäktenskapliga barn. Det kan gå så långt att kvinnor som väljer att behålla sina barn förskjuts från familjen.

”En undersökning från 2008 visade att homosexuella eller personer med avvikande sexualitet var den mest diskriminerade gruppen i det koreanska samhället följt av ogifta mödrar. I undersökningen framkom det att allmänheten hade åsikter som att ogifta mödrar saknar såväl förmågan att tänka kritiskt som ansvarskänsla. ”
OBS Scrolla ner till Sammanfattning av föredraget ”Varför adopterar du inte bort ditt barn?” för att läsa artikeln!

Det finns alltså mammor som både vill och kan ta hand som sina barn men inte orkar med pressen från omgivningen. Korea borde satsa allt på att mammorna ska få behålla sina barn. Om man är ofrivilligt barnlös förstår jag att mina ord svider lite. Samtidigt tänker jag som så att dessa mammor i Korea som adopterar bort sina barn pga värderingar också är ofrivilligt barnlösa.

I Sverige verkar det vara så att barn som blir föräldralösa eller omhändertagna oftast adopteras av släktingar. Liknande borde gå att ordna i Korea och naturligtvis bör man öka stödet för singelmammorna. Det jobbas på detta men det kommer att ta lång tid att förändra attityden. På inget vis menar jag att barn ska växa upp på institution, men det finns alternativ.

Redan 1978 pratade Korea om att adoptionerna skulle minska, för att helt avslutas. Tror det står i mina papper att de då räknade med att sluta med adoptioner 1980. Idag över 30 år senare är det fortfarande samma situation. Inget lär väl hända heller förrän samhället erkänner ogifta kvinnors rätt till sina barn.

Det har blivit dags att introducera er för en av de allra största tjejgrupperna inom k-pop. SNSD eller Girls Generation. Aigo, vilken låt ska man välja? Genie!

Read Full Post »

Jag är inte bitter…

Innan jag sprider bloggen vidare känner jag att jag måste förtydliga en sak. Det kommer att bli en hel del snack om nackdelarna med internationell adoption här för alienationen som adoptionen skapar och dess konsekvenser är en del av vad bloggen handlar om.

Det innebär inte på något sätt att jag är helt emot internationell adoption eller att jag är bitter och missnöjd med min situation. Vad det innebär är att adoption är en gråzon men jag skriver givetvis endast utifrån mitt eget perspektiv.

Jag har inte funderat särskilt mycket på detta under min uppväxt utan det är nu på senare tid (begynnande medelålderskris haha?) som jag tänkt mycket på min situation. Därför att min tankar kring ämnet ganska oklara även för mig och det är mycket möjligt att jag inte riktigt kan formulera mig ordentligt.

Read Full Post »